WILLIE NILE – WILLIE NILE – 1980
Willie Niles första LP är ett bortglömt men älskat album i min samling. Man kan inte spela på alla gamla skivor alltid, men det har nog dröjt 10 år sen sist. Då gick den varm i ett par veckor efter att jag hört Willie Niles Streets Of New York, som 2006 var ny.
Det är lätt att fastna för Willie Niles låtar, det är rock med rötterna i 50-talet, vissa påstår att han har en viss likhet med Buddy Holly, men det är jag inte helt övertygad om. Om Willie Nile varit engelsman hade han förmodligen placerats in i pubrockfacket tillsammans med storheter som Mickey Jupp och Sean Tyla.
För att krångla till det ytterligare har hans låtar ibland jämförts med Bruce Springsteens tidiga 80-tal, men det skedde först när han släppte sin andra platta Golden Down.
Men på den tiden uppfattades han som en del av new waverörelsen och dök upp på konserter med allt från Patti Smith till Televsision och Ramones. Det var ett misstag som som även John Hiatt råkade ut för. Willie Niles första LP är i stället en helt självständig och tämligen avskalad rockrökare, vilket knappast ens med väldigt god vilja kan påstås vara new wave eller powerpop.
Debut LP:n är en rockplatta med ett ibland förvånansvärt naket sound. Det finns en rad låtar som fastnar direkt och man efter flera år kan upptäcka fortfarande finns där nånstans.
Tänker då först på Vagabond Moon, Dear Lord och Old Men Sleeping On The Bowery, men det finns fler. Det är tveklöst ett av alla de album som förtjänade mer.
Willie Niles skivkarriär har inte varit spikrak trots att detta album hyllades av både musikkritiker, publiken och av andra musiker.
Efter hans andra album dröjde det nästan tio år innan han kunde ge ut sin tredje skiva på grund av trassel med skivbolagskontrakt. Sen dröjde det ytterligare åtta år innan fjärde skivan, Beautiful Wreck Of The World.
Det är först på 2000-talet Willie Nile fått ordning på sina skivutgivningar. Senaste plattan kom så sent som 2017, där han tolkar Bob Dylan.
Nr: 1095/2222
Willie Niles första LP är ett bortglömt men älskat album i min samling. Man kan inte spela på alla gamla skivor alltid, men det har nog dröjt 10 år sen sist. Då gick den varm i ett par veckor efter att jag hört Willie Niles Streets Of New York, som 2006 var ny.
För att krångla till det ytterligare har hans låtar ibland jämförts med Bruce Springsteens tidiga 80-tal, men det skedde först när han släppte sin andra platta Golden Down.
Tänker då först på Vagabond Moon, Dear Lord och Old Men Sleeping On The Bowery, men det finns fler. Det är tveklöst ett av alla de album som förtjänade mer.
Willie Niles skivkarriär har inte varit spikrak trots att detta album hyllades av både musikkritiker, publiken och av andra musiker.
Efter hans andra album dröjde det nästan tio år innan han kunde ge ut sin tredje skiva på grund av trassel med skivbolagskontrakt. Sen dröjde det ytterligare åtta år innan fjärde skivan, Beautiful Wreck Of The World.
Det är först på 2000-talet Willie Nile fått ordning på sina skivutgivningar. Senaste plattan kom så sent som 2017, där han tolkar Bob Dylan.
Nr: 1095/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar