Bra bakgrundsmusik

Den här skivan förstår jag mig inte på.
Genesis album Duke från 1980.

Det är knappast progrock.

Och det är inte pop.

Och inte är det särskilt bra heller, även om det inte är Genesis sämsta platta från den här tiden.


Men jag kan konstatera ett par saker:
- Genesis och 80-talet funkade aldrig bra ihop.
- Genesis och synthpop är inte heller någon trevlig blandning.
- Sen är Tony Banks ganska jobbig med sina synthar när han sätter den sidan till. Och det gör han här.
- Phil Collins är bara tråkig, men det är svårt att såga honom rätt av, han ser ju så snäll ut. Som en luddig rosa teddybjörn ungefär.

Så här tycker jag om Duke:
- Om man bestämmer sig för att det här är ett progalbum – Då är det uselt.
- Om man däremot får för sig att kalla det pop – Nja, lite bättre, även om det på sina håll är lite väl pretentiöst.

Men något annat än bra bakgrundsmusik blir Duke aldrig.

Nån bra låt då. Tja, Behind the Lines...kanske.