Den är så konstig att det nästan blir bra.
Det är första plattan efter Steve Hacketts avhopp, därav det ansträngt humoristiska namnet. Det märks naturligtvis att den sista virtuosen i Genesis lämnat.
Men ändå gillar jag det.
Av sentimentala skäl givetvis, men kanske också för att den är så annorlunda jämfört med andra genesis-skivor.
För någonstans försöker bandet fortfarande lira progressiv rock, men det blir ett mellanting mellan synthpop, halvtaskig progg och, jag vet inte, country kanske. Och någonstans i smeten känner jag i igen en del gammalt material.
Skit samma. Det går att lyssna på i alla fall och det finns ett par bra låtar. Down and Out och Undertow går hem hos mig, och Burning Rope, om det inte hade varit för allt synthklabbande av Banks. Sen är ju faktiskt både Snowbound och Follow Me Follow You rätt bra pop.
Sista någorlunda bra platta från Genesis, var väldigt kluven efter de inledande genomlyssningarna av denna platta när den kom, de lite sliskiga låtarna Many To Many och Follow Me Follow You var ju bra men inte riktigt det jag ville ha av Genesis. Numera en sällan spelad platta. Köpte nästkommande platta sedan gav jag upp Genesis.
SvaraRaderaMen jag fortsatte köpa dem...vete fan vad jag tänkte på...
SvaraRadera