En i mängden

Jag brukar räkna mig till de Genesis hardcore-fans som hävdar att Seconds Out från 1977 är den sista riktiga Genesis-skivan. Det är en liveplatta och den sista där Steve Hackett medverkade i bandet.

Tråkigt nog är den inte särskilt bra, bara en i mängden. Till skillnad från livealbumet 1973, som borde varit en dubbel, kunde det räckt med en LP den här gången.

Att höra Genesis klassiker med Phil Collins på sång i stället för Gabriel är ingen höjdare. Det skär i hela kroppen. Han har inte det röstomfånget eller utstrålningen, så det blir rätt fattigt.

Har man inget emot det är nog Seconds Out ett hyfsat album. Genesis kör igenom flera av låtarna från A Trick of the Tail. Smakfullt nog tar de bara med en från Wind & Wuthering, Afterglow, som jag har ett särskilt ont öga till. Givetvis görs allt enligt skolboken och inte en enda ton blir fel.

Genesis gör det bra, men för egen del lyssnar jag hellre på A Trick of the Tail direkt.