Svavelosande rock från Birmingham

När Kir var en storsäljare på Systemet och 6:ans buss gick mellan Ekhagen och Bymarken dök Steve Gibbons Band upp från ingenstans. Fast jag var övertygad om att Gibbons kom från samma ställe som Kir, direkt från helvetet.

Gibbons var en svavelosande djävul med magiska och farliga texter, framspottade med en cigg nonchalant hängande i mungipan. Kir smakade fan.

Musiken kom direkt från 50- och 60-talen men hade förädlats och formats av Steve Gibbons på små ruffiga pubar på Birminghamns bakgator. Det märks inte minst på de tidiga plattorna.

Men soundet på LP:n Down in the Bunker var svettigt och påträngande. En renrakad och vass Steve Gibbons, en tuff och trendig bandledare som vägrade kompromissa. Plattan slog ner som en rökgranat sommaren 1978 med knivskarpa låtar som Any Road Up, Down in the Bunker och No Spitting on the Bus*. De etsade sig fast i bakhuvudet.

Steve Gibbons var ingen nykomling. Inte en av nya vågens gullgossar. Han var redan på 70-talet en rutinerad rockveteran i Birmingham. 1960 sjöng han i gruppen Dominettes, som 1963 bytte namn till the Uglys.

När detta mytomspunna band försvann tillbringade Gibbons första halvan av 70-talet med att lira rock på sjabbiga pubar i Birmingham tillsammans med spillrorna av Idle Race. Så om något ska kallas pubrock är det väl det här.

Han hade kanske gjort det fortfarande om inte The Who-managern Peter Meaden råkat halka in på ett av de där rökiga haken för en pint när Gibbons stod på scenen.

Med hans hjälp gav gruppen ut sin första platta, Any Road Up 1976 och befann sig snart på samma scener som ELO och andra storheter. Det brittiska svaret på Bob Seger, lanserades han som i USA och blev omåttligt populär med sitt andra album, Rollin´ On 1977.

Men Steve Gibbons lirade inte gubbrock som Seger, tack och lov. Det visade han med Down in the Bunker 1978. Här stod birminghamrockaren på topp med sin cyniska och iskallt hänsynslösa rock. Den blev hans krona på verket. Bättre än både kir och 6:an busslinje.

Steve Gibbons gjorde efter det ett flertal album, men inget i samma klass. Snart 70-årige Gibbons är fortfarande i branschen. På 90-talet i the Dylan Project och på senare år i musikprojektet Brum Rocks tillsammans med gamla The Move-medlemmarna Bev Bevan och Trevor Burton. Steve Gibbons Band lär också göra en och annan spelning.

* Kopplingen mellan den låten och inledningen av min text var inte planerad, eftersom jag i vanlig ordning inte hade en aning om vad den här texten skulle handla om när jag började skriva. Det bara blev så...

Storstadsrock med attityd