Bolin var inte Blackmore

Jag har en del luckor i min Deep Purple-samling. För i mitten av 70-talet fick vi en lysande idé. I stället för att köpa ALLA skivorna gick vi ihop ett gäng grabbar och köpte varsin. Sen skickades alla skivorna runt och spelades in på kassettband. Sen fick man behålla sin skiva.

Det var den tidens illegala nedladdning och vad jag minns var skivbolagen minst lika irriterade över kassettbanden som de är över Pirate Bay nu.
Jag drog nitlotten och var den som fick köpa Come Taste The Band från 1975.

Så här i efterhand kan man lätt se att Come Taste The Band var ett av Deep Purples riktiga bottennapp. Men på den tiden såg vi lite annorlunda på saken, till en början. Just i det ögonblicket jag drog min lott kändes det inte så illa.

Jag var åtminstone nyfiken på hur Deep Purple skulle låta med Tommy Bolin som gitarrist i stället för Ritchie Blackmore.

Men det lilla spänningsmomentet gick över rätt snabbt. Tommy Bolins rykte var redan då överskattat. Och han kunde ta mej fan inte jämföras med Blackmore. Det insåg jag redan efter de två första låtarna, Comin´ Home och Lady Luck. Och sen blev det inte bättre...

För med BÅDE Blackmore och GILLAN borta från Deep Purple fanns det egentligen inte mycket kvar av det jag gillade.

Come Taste The Band är fortfarande ett litet hatobjekt för mig. Den har inte mycket med hårdrock att göra. Det är mer funk än rock. Och det funkar inte.
Inte nog med att det är en skit-skiva. Efter att den gått runt i hela gänget var den dessutom både repig och knastrig.