Rampant är lite ojämn

Vad sägs om lite vanlig hederlig boogierock?
Lite AC/DC-stuk på det hela. Svettigt och med hyfsat gung?

Då kanske Rampant med Nazareth kan vara något.

Här lirar de skotska hårdrocksgiganterna boogie. I alla fall gör de det ibland. På en del låtar. Ibland rasar det ihop som ett korthus och blir...ta mej faen ingenting. Skitjobbigt.

Vi tar de skojiga sakerna först.
Shanghai´d in Shanghai är riktigt kul och rätt så svettig. Manny Charlton och Dan McCafferty kan göra bra grejer när de sätter den sidan till. Okej, det är inga större konstnärliga utsvävningar. Men det är rakt på. Det räcker.

Silver Dollar Forger och Jet Lag är också såna där låtar, som jag skulle förväxla med AC/DC. Det är bra boogie. Inget snack om det. Gung.

Sen har jag en liten kittlande känsla för Shape of Things, Yardbirds gamla superhit. Inte för att Nazareth gör det bra, de avrättar den rätt omgående. Bara för att den är så annorlunda.

Rampant kom 1974 och var den första nazareth-skiva jag någonsin hörde. Så jag borde kanske vara lite mer nostalgiskt förlåtande.

Men det går inte när det gäller låtar som Glad When Your Gone, Loved and Lost och hemska balladen Sunshine. De sabbar hela intrycket.
Rampant är lite ojämn.

Mer om Nazareth
Nazareth överraskar (No Mean City)