Nazareth överraskar

Som om någon skulle bli förvånad. No Mean City från 1978 följer exakt samma schema som alla Nazareths album. Här tas inga risker, bandet kör samma gamla rockers och samma gamla smöriga sammetsballader som alltid.

Men, och här blev jag själv överraskad. Den här gången gör de det bra.
No Mean City innehåller flera riktigt bra rocklåtar, intelligenta och välskrivna. Och då är det ändå gruppens tionde studioalbum vi snackar om!

Man har all anledning att bli förvånad. Nazareth lyckades nämligen under alla år, från debuten och framåt, sällan komma med något nytt. Till slut blev deras skivsläpp inte särskilt roliga.

Den här stod länge och häckade i ett dammigt hörn innan jag en ledig eftermiddag i december blev lite, lite nyfiken.

Det ångrar jag inte.

Dan McCafferty låter ovanligt elak - gitarriffen, även om de varit med förr, känns friska – och melodierna är ovanligt starka.
Just Get Into It är en tung rocker jag gillar. Fan vet om det inte är en bandets bästa någonsin. May the Sunshine och Claim For Fame blev också snabbt favoriter.


Ett bra nazareth-album med andra ord.
Det trodde jag aldrig någonsin att jag skulle skriva!