Harvest eller Harvest Moon

Om du har Harvest med Neil Young – Då måste du skaffa Harvest Moon.
Om du funderar på att köpa Harvest – Köp Harvest Moon i stället. Den är bättre!

Ja, jag vet att Harvest från 1972 är Neil Youngs riktiga storsäljare och att hans enda listetta någonsin – Heart of Gold – finns med där.

Och jag vet också att många anser Harvest Moon vara en ganska sladdrig och onödig uppföljare... 20 år för sent.
Men jag säger det igen – Harvest Moon är bättre.

Den är det av ett enkelt skäl – Neil Young gör inte om sina misstag två gånger.

Harvest må vara hur nostalgisk som helst, och jag gillar den. Neil Young lirar country- och folkrock hur bra som helst och här finns flera bra låtar, Harvest inte minst, Out on the Weekend och Old Man gillar jag också.




Men att det skulle vara hans bästa kan jag aldrig gå med på. Plattan känns lite för slarvig för det, nästan som Neil Young inte brydde sig särskilt mycket om slutresultatet. Det fladdrar iväg och blir stökigt.

Det har han rättat till på Harvest Moon.

Framför allt är arrangemangen mer välgjorda. Men det finns också minst lika många bra spår, om inte fler. Min absoluta favorit är låten Harvest Moon, det är briljant countryrock. Nostalgin i From Hank to Hendrix och bluegrassbanjon i Old King är också såna där saker som sitter kvar.

Ett litet, litet problem, som ofta händer med Neil Young, är att hans skivor kan kännas lite monotona och enahanda. Den ena rockballaden efter den andra staplas på varandra. Så är det på Harvest Moon – och Harvest också, för den delen. Men på Harvest Moon finns små vändningar och finesser att hitta i varje låt, så den håller ändå.

Skivan gavs 1992 ut på cd och släpptes bara i mycket liten upplaga på vinyl. Av en händelse hittade jag LP:n i en av Jönköpings begagnataffärer och fick den för 30 spänn. Idag värderas den till närmare 1000-lappen, så det är knappt jag vågar spela den...