En sällsynt hederlighet

Det finns ingenting, absolut inget, som skulle kunna skvallra om att Sean Tylas platta Redneck in Babylon skulle vara det allra minsta bra.
Först och främst omslaget. Det är något av den jävligaste jag sett. Han är fan inte vacker!

Och när man sen också konstaterar att det är en 80-talare utgiven på ett obskyrt tyskt skivbolag...då är det lätt att man släcker ljuset för herr Tyla. Utan att gå vidare.

Och jävlar vad fel det där första intrycket var...igen.
Det här är en kul platta. Sean Tyla gör, som alltid, bra rock, pubrock, sin egen grej.

Och så vänder vi på det.
Nu påstår jag att han lyckas med sitt omslag. Det räcker med att slänga en kort blick på det för att bli lite småchockad. Och förresten...jämför man med vad som skulle komma senare på 80-talet...då är det inte så illa. Då är det rätt normalt, eller till och med ganska modest.

Och all musik på 80-talet var inte kass. Det fanns en och annan som höll ut och inte lät synthar och digital mastering ta över fullständigt. Sean Tyla håller det på en anständig nivå. Det ska han ha all heder för.

Och så det här med musiken. Den gamle Ducks Deluxe-gitarristen har något extra, det måste jag medge. En glimt i ögat, ett korn av sanning, en sällsynt hederlighet.

För Redneck in Babylon är inga krångligheter. Det är enkel och ganska rak rock. Sånt där man kan lira nästan när som helst.

Några såna där jättehits finns väl inte, men jag har fått ett särskilt gott öga till Landing Lights, det är en skön låt. Lands of the Buffalo är också rätt cool, för att inte tala om Casino Queen.

Mer om Sean Tyla:
Från kust till kust (Moonproof)

Mer om Ducks Deluxe:
Fräcka rockrökare från Ducks Deluxe (Don´t Mind Rockin Tonight)

Mer om Motors:
Motors i fel ordning (Motors 1)

Mer om The Rumour:
Rockveteraner bakom Graham Parker (Max)