En udda Rush

Grace Under Pressure ger mig nästan en bisarr känsla. Det är väl ett av de mest ”tillgängliga” av Rushs album sedan debuten. Inte för att de två har någon som helst likhet, debutplattan var en riktigt tung rocker.

Den här är nästan tvärtom. Som om progressiva Rush fått för sig att lira new wave. Albumet släpptes 1984, så den tanken är inte helt fel. Men jag vet inte om jag gillar det eller inte.

Jag hittar inga direkt starka låtar eller nåt annat heller, som kan få mig att tycka om det här. Vad som får mig att bli ytterst tveksam är naturligtvis syntharna. För vem skulle i sin vildaste fantasi kunna tänka sig Rush med synthar? Inte jag i alla fall.

Plattan är rätt enformig och känns efter ett tag tämligen monoton. Distant Early Warning är en hyfsat sjysst rushlåt. Men The Enemy Within låter ungefär som Eurythmics eller Police haft ett finger med i spelet.

Sa jag bisarr?
Hur som helst är det en rätt udda rush-platta.