Tredje gången gillt

5000 Years/Don´t Know Can´t Tell skulle kunnat vara en suverän start på City Boys debutplatta från 1976. Det är en svettig rocker och inte så lite experimentell.

Sen blir det faktiskt nästan ännu bättre med The Hap-Ki-Do Kid, skivans enda hit och förmodligen City Boys allra bästa låt någonsin.

Jävligt tråkigt att det inte är plattans a-sida som börjar så...utan b-sidan. Då hade jag kanske tyckt skivan är bra mycket bättre än vad jag anser nu.

A-sidan är nämligen ganska träig. Inte en enda av låtarna har det där lilla extra som skulle kunna få mig att gå igång. Vilken skitstart för City Boy.

Den här skivan har haft många turer i min samling. Jag köpte den faktiskt när den var ny. På den tiden lyssnade jag på band som 10cc och Queen, och City Boy var inte så långt ifrån.

Sen köpte jag Book Early också. Och tack vare den sålde jag sen varenda City Boy-platta...debutskivan också. För Book Early är hemsk.

Sen ångrade jag mig och köpte bara något år senare den där jävla plattan igen, bara för The Hap-Ki-Do Kid. Och där fick den stå.
Men när jag nån gång i slutet av 80-talet rensade ut skivor jag aldrig lyssnade på åkte den ut igen.

Nu har jag köpt skivan en tredje gång. Kan jag möjligtvis göra anspråk på något slags rekord?

Problemet är bara att den inte blivit bättre för varje gång jag betalat dyra pengar för den (nåja, nu senast gav jag en 50-lapp). Jag tycker ungefär likadant nu som då. Inledningen på b-sidan är jävligt bra. A-sidan bara en seg och dimmig smet av ospelbart trams.