Det var någon gång i början av 70-talet. Då var Beatles gamla skivor inget folk gick omkring och skröt med. Skivan kom 1964 och alla hade den. Och hade de inte den själva var det säkert något äldre syskon som hade den undangömd i sin samling.
Just det, undangömd. För i början av 70-talet var det inte alla som erkände att de hade gamla beatlesskivor. Då var det Led Zeppelin, Black Sabbath och Made in Japan med Deep Purple som gällde.
Jag tänker inte ens försöka recensera en skiva med ett band som satte standarden för hela populärmusiken. Jag nöjer mig med att konstaterar att 1964 var väldigt tidigt, att Beatles var väldigt tidigt ute jämfört med andra och att A Hard Day´s Night fortfarande är väldigt, väldigt bra.
Tänk att det nu är 50 år sedan filmen och låtarna spelades in. Här fick sig ALLA andra band se sig rejält akterseglade. Alla låtarna skrivna av Lennon-McCartney, fast nästan allt är John, bara Johns idol Bob kunde göra något liknande.
SvaraRaderaDet räckte att höra första ackordet, så drabbades man av Beatlesbacillen.
Sedan var det gitarrljudet, hade aldrig hört något liknande förut. Förklaringen fick man senare, George hade kommit över en 12 strängad Rickenbacker i N.Y.
Spelade Lpn efter skolan varje dag, innan morsan o farsan kom hem. "I should have known better", blev jag som besatt av och gillar ännu idag.
Tyvärr ligger Pauls bas långt bak i ljudmixen, ibland har man dragit ner den så mycket så den knappt hörs.
Absolut ett album som är en milstolpe i pophistorien.
Häls. Jens.