Rebellerna The Pogues

The Pogues är nåt annat än den där välkammade irländske gossen Johnny Logan. Han som prenumererade på Eurovision-segern i ett par år.

The Pogues är folkrockens Sex Pistols och The Damned. Det är irländskt så det osar, det är punkigt och rebelliskt.

Det är The Pogues. Och de är ta mej faen emot precis allting. Lag och ordning, traditioner, hela etablissemanget och resten också, för den delen.

Det är Red Roses For Me, Pogues hisnande och vanebildande debutalbum från 1984. Men det finns jävlar inga röda rosor på det skivomslaget Där stirrar i stället Shane MacGowan och hans polare hånfullt mot dej.

Red Roses For Me är inte Pogues bästa album. Men de öser på med en blandning av egna låtar och traditionell irländsk folkmusik, som de givetvis gör om till något helt nytt.

Här finns låtar som alla har väldigt hög pilsnerfaktor. För det finns inget bättre att lyssna på när det ska drickas öl i mängder. Transmetropolitan är ett lysande exempel, The Battle of Brisbane ett andra. Och Streams of Whiskey...så klart...

Och ju fler låtar som spelas ju sluddrigare blir Shane MacGowan på rösten.