ELTON JOHN - MADMAN ACROSS THE WATER -1971
Efter att ha skrivit massor om progressiv och psykedelisk rock känns det som en utmaning att ge sig på Elton John. Han kan knappast betraktas som progressiv eller särskilt psykedelisk heller för den delen. Förutom det där med alla glasögonen då.
Mitt val föll på Madman Across the Water från 1971. Det är inte hans bästa album, men ett av dem. En av låtarna, Tiny Dancer, fanns också med som något slags ledmotiv i filmen Almost Famous. Det var där jag fick upp ögonen för låten och den här plattan.
Filmen handlar förresten om rockbandet Stillwater som aldrig blev så där stora som de ville.
Elton John är naturligtvis hur stor som helst. Man kanske borde följt hans skivutgivning lite bättre, men karlfan har ju krängt ur sig fler album än vad råttor föder ungar...och det ungefär på samma tid.
Men Madman Across the Water gillar jag. Trots att den kom ut mitt under glamrockens storhetsår, och att Elton John fanns med där någonstans i utkanten, är det här inte alls någon glamrockskiva. Det är helt tvärtom. Det är en väldigt allvarlig skiva.
Kanske var det så att Elton John vid den här tiden försökte bygga upp något slags rykte som seriös artist, vad vet jag.
Tiny Dancer är naturligtvis min favorit, egentligen en kul liten popdänga, men som sagt var med allvarliga undertoner. Levon är också en sån där låt som gått till eftervärlden. Den är ohyggligt stark. B-sidan är en sak för sig. Den är VÄLDIGT seriös och tar tid att lyssna in sig på.
Men jag har kommit på att den här LP:n funkar bäst om man lyssnar på hela skivan. En och en blir låtarna inte lika bra. Förutom Tiny Dancer och Levon då.
Efter att ha skrivit massor om progressiv och psykedelisk rock känns det som en utmaning att ge sig på Elton John. Han kan knappast betraktas som progressiv eller särskilt psykedelisk heller för den delen. Förutom det där med alla glasögonen då.
Filmen handlar förresten om rockbandet Stillwater som aldrig blev så där stora som de ville.
Men Madman Across the Water gillar jag. Trots att den kom ut mitt under glamrockens storhetsår, och att Elton John fanns med där någonstans i utkanten, är det här inte alls någon glamrockskiva. Det är helt tvärtom. Det är en väldigt allvarlig skiva.
Kanske var det så att Elton John vid den här tiden försökte bygga upp något slags rykte som seriös artist, vad vet jag.
Men jag har kommit på att den här LP:n funkar bäst om man lyssnar på hela skivan. En och en blir låtarna inte lika bra. Förutom Tiny Dancer och Levon då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar