Born to Run, en klassiker?
Ja! Självklart. Tyckte jag då.
När den kom 1975, satte Springsteen upp nya gränser och mål långt utanför det man då trodde var möjligt...för honom.
Eller klassiker förresten – då är kanske revolutionerande ett bättre ord. För Springsteens del. Inte minst för att det var hans första riktigt kommersiella skiva.
Nu för tiden är jag inte lika säker. Jag har börjat tvivla.
Springsteen har alltid varit oerhört pretentiös, och så här i ljuset av några decennier senare finns det en och annan skugga. Efter att ha lirat den igen - ett antal gånger – tycker jag så här:
Nix, Born to Run är ingen klassiker. Det var en rätt bra 70-talsrocker. Inte mer.
Inte i min samling i alla fall. Det är knappast en skiva jag gärna skulle sätta upp på väggen, vid sidan av Jefferson Airplane, The Who eller Pink Floyd.
Bruce Springsteen började bli tråkig redan då!
Nej, för min del faktiskt inte. För samtidigt är de några av de mest bombastiska och pompösa rocklåtar jag någonsin hört. Jag gillade dem då. Men nu orkar jag inte med dem.
Däremot kan jag någon gång emellanåt få för mig att lira Tenth Avenue Freeze Out.
Nr: 25/2222
Mer om Bruce Springsteen:
Inte lika bra som förr...(The River)
Springsteen-fanatiker tycker väl att detta är att svära i kyrkan, men så här är i alla fall min uppfattning:
SvaraRaderaBruce nådde sin kreativa topp i början/mitten av 80-talet med "The river" och "Born in the USA". Det är två helgjutna, klassiska rockalbum. Resten av hans produktion är enligt min åsikt mycket ojämn.