The Musical Box: Sönderspelad Tom Petty

tisdag 29 mars 2011

Sönderspelad Tom Petty

Hard Promises med Tom Petty har jag spelat sönder. Rent fysiskt alltså*. Jag har spelat den så många gånger att ljudkvaliteten blivit så klart mycket sämre. Så usel att jag faktiskt för några år sedan köpte en ny.

För Hard Promises från 1981 går inte att vara utan. Det är ett av Tom Pettys allra bästa album, nästan lika bra som Damn the Torpedoes från året innan.
Hard Promises är knivskarp och självklar. För det är egentligen rätt enkla låtar, tre ackord, typ.
The Waiting är skivans första låt. Och på nästan vilken annan petty-skiva skulle den varit en stor hit. Men i den här konkurrensen är den bara medelmåttig. För det finns en del att välja på.

Something Big är en av mina favoriter. Petty är hänsynslös och giftig i sina textrader och levererar musik med så klockren attityd. Här är det han som regerar.
Fan, nu får jag nästan något lyriskt i blicken.

Letting You Go är också en sån där låt jag kan spela hur ofta som helst (vilket jag har gjort). Enkel, men cool och oerhört fysisk. The Criminal Kind är inte heller helt fel, en hel del Dylan där.

Och så höll jag på att glömma A Thing About You och struttiga Nightwatchman.

Finns det ingen dålig låt då?
Jo, det gör det faktiskt. Skivans sista låt, You Can Still Change Your Mind. Den är mer än lovligt träig.


*Spela sönder skivor kan man göra på två sätt. Man kan spela den så många gånger att man tröttnar på låtarna och aldrig orkar höra dem mer. Jag har en bunt såna.
Men det går alltså också att spela sönder dem rent fysiskt. Vinylen blir helt enkelt utsliten och ljudkvaliteten sämre. Men det krävs ett antal spelningar för det.

Mer om Tom Petty:
En hyfsad Tom Petty (Into the Great Wide Open)
Tom Petty när han är som bäst (Damn the Torpedoes)
Mojo på vinyl (Mojo)
Pettys svarta får (Southern Accent)
Slarvigt men säkert (You´re Gonna Get it)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar