The Musical Box: Det här är ”psychedelic soul”

torsdag 24 april 2014

Det här är ”psychedelic soul”

WAR – WAR - 1971

Nu anar jag vad ”psychedelic soul” är! Mina uppfattningar om denna obskyra genre är ganska vaga, men War och deras första platta utan Eric Burdon, uppfyller alla mina förväntningar.
Musiken är väldigt soulig, här finns en gnistrande saxofon och en rent av magisk kör av manliga röster. Här finns mycket känsla och fantastiskt finlir.

På andra sidan finns en synnerligen inrökt och pyskedelisk stämning som nästan går att ta på. På sina ställen fladdrar det förbi en flöjtist som nästan helt säkert befinner sig ett annat universum. Kanske samma ställe som gitarristen kommer från...
Skivan är det inte, men detta skulle kunna vara en soundtrack till en sån där urusel kalkonrulle från slutet av 60-talet; Zabriskie Point eller nåt ännu mer udda. Där absolut inget händer.

Det finns nämligen inte en enda hitlåt på skivan. Inte ens något man skulle kunna kalla hitlistemusik. Men musiken sanslöst läcker. Låtarna är långa och stundtals invecklade. Det är pratsång och flummiga texter utan egentligt innehåll. Det hårda riffens män kan nog tycka det här lite för klent, men jag tycker det är fullkomligt briljant.
Min absoluta favorit är stenade Fidel´s Fantasy, som utan tvekan har en kraftfull politiskt riktning. Texten är adresserad direkt till Fidel Castro.

Det här albumet är Wars första på egen hand efter att Eric Burdon lämnat dem och gått vidare.

Burdon gav War en hjälpande hand under inspelningen så det här blev en lysande debutplatta för bandet, dock utan att få någon större uppmärksamhet av skivköparna.

Omslagsbilden är riktigt sjysst, eller hur?

Nr: 1193/2222

3 kommentarer:

  1. "Psykedelisk soul" är enligt min mening ett väldigt luddigt begrepp; en av de där beteckningarna som skapats av musikskribenter utan att egentligen ha någon täckning. Jag kan nog, utan att skryta, säga att jag har mycket god koll på klassisk soul från 1960- och 70-talen, och enligt min mening ligger det till så här:

    De plattor som oftast benämns som "psykedelisk soul" är vissa av Norman Whitfields produktioner från sent 60- och tidigt 70-tal. Han producerade bl.a. en del skivor med The Temptations. Det är egentligen inte särskilt mycket som skiljer dessa "psykedeliska" plattor från annan soul från samma period. Möjligen har låtarna arrangerats så att de är något längre än vad som då var brukligt och innehåller en del instrumentala partier (t.ex. Temptations jättehit "Papa was a rolling stone"). Möjligen förekommer ordet "psychedelic" i någon text eller låttitel (t.ex. Temptations "Psychedelic schack"). Men för övrigt är det inga stora musikaliska skillnader.

    Visst, svarta soul- och r&b-artister tog säkert i viss mån till sig influenser från den vita rockscenen och därmed även från den s.k. psykedeliska rocken. Men att hävda att det skulle ha funnits något slags specifik genre som kan benämnas som "psykedelisk soul".... nej, det är jag tveksam till.

    SvaraRadera
    Svar
    1. ...där har vi kanske anledningen till att min uppfattning om "psykedelisk soul" var ganska vaga...
      Tack för upplysningen.

      Radera
    2. ...mycket mer distade gitarrer, tyngre basgångar...Buddy Miles Express "Train" är ett lysande exempel!

      Radera