ANDERS F RÖNNBLOM – TAMBOURINES & LOVERS – 2011
Ett väl undangömt album som bara finns att få tag på som bonus-CD till DVD:n Live från välfärden. Tambourines & Lovers skulle dock klara sig på egen hand, även om skivan består av låtar som aldrig kommit med på andra album.
Det finns givetvis anledningar till att låtar lagts åt sidan för framtiden eller kasserats. Musikvärlden är full av liknande skivor, på gott och ont, mest det sistnämnda.
Jag kan inte påstå att Tambourines & Lovers är ett oumbärligt album som förklarar ddet ena eller det andra.
Men jag tycker det har ett större berättigande till eget liv än attständigt vara degraderad till bonus-CD.
De flesta låtarna lär komma från tiden för projekten Underground och trilogin Landet Folket Jaget, men det ska också finnas en del äldre material.
Låtarna på skivan är därför, av förklarliga skäl spretiga och sammanhanget kan tyckas ofokuserat eftersom det inte finns något direkt sådant. Det kan säkert finnas mer att önska av både text och musik på sina ställen.
Men ibland har sånt ingen större betydelse, det kan räcka med att man tycker om att lyssna på det man hör. Och det gör jag nästan hela tiden, med ett och annat undantag.
Jag fastnade direkt för låtar som Välfärd, Tambourine & Lovers, sorglustiga Gram Parsons lookalike och inte minst tänkvärda Dom smutsiga barnen och En fågel sjöng för Crazy Horse. Men det går säkert att också skaka fram låtar som känns vekare.
Nr: 192/CD
Ett väl undangömt album som bara finns att få tag på som bonus-CD till DVD:n Live från välfärden. Tambourines & Lovers skulle dock klara sig på egen hand, även om skivan består av låtar som aldrig kommit med på andra album.
Jag kan inte påstå att Tambourines & Lovers är ett oumbärligt album som förklarar ddet ena eller det andra.
Men jag tycker det har ett större berättigande till eget liv än attständigt vara degraderad till bonus-CD.
De flesta låtarna lär komma från tiden för projekten Underground och trilogin Landet Folket Jaget, men det ska också finnas en del äldre material.
Låtarna på skivan är därför, av förklarliga skäl spretiga och sammanhanget kan tyckas ofokuserat eftersom det inte finns något direkt sådant. Det kan säkert finnas mer att önska av både text och musik på sina ställen.
Jag fastnade direkt för låtar som Välfärd, Tambourine & Lovers, sorglustiga Gram Parsons lookalike och inte minst tänkvärda Dom smutsiga barnen och En fågel sjöng för Crazy Horse. Men det går säkert att också skaka fram låtar som känns vekare.
Nr: 192/CD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar