SLADE – B-SIDES – 2007
Med ett album som detta når den maniske ett vägskäl. Hen kan med detta alster i sina händer konstatera att samlandet av skivor med en viss artist nått sitt slut. Att det inte finns något mer att leta reda på.
För vinylletare av LP-skivor kan det dock vara öppningen till en annan värld. Att börja samla singlar med artisten/gruppen där det som finns på baksidan är det viktiga, b-sidan. Det kan leda hur långt som helst, ett sådant intresse sträcker sig nämligen långt utanför de vanliga begreppen.
Singlar kan finnas i ett oändligt antal olika former, med olika låtar på bakssidan beroende på var skivan är gjord. Det kan gå så långt att man tvingas börja leta efter portugisiska, jugoslaviska eller belgiska utgivningar för att komplettera de amerikanska, brittiska, tyska, franska och svenska. En drömvärld för den maniske samlaren...
För er som inte var med på den tiden låtar gavs ut på singel eller när nya album promotades med ett antal singlar, kan det vara nödvändigt med en förklaring till b-sidans tillkomst och varför den har en sån dragningskraft på vissa extremister. Singeln gavs ut med syftet att sälja en viss låt. Folk köpte singeln för att de ville höra den låten. That´s it!
Kvar blev en baksida som borde utnyttjas på lämpligt sätt. Ett alternativ var att lägga till en annan bra låt, med risken att man då skulle missa chansen att släppa ännu en singel. Ett annat alternativ var att placera en instrumental version av låten (vilket började praktiseras på allvar när CD-singeln gjorde entré), men det ansågs på 70-talet lite fantasilöst.
Lösningen blev i stället att damma av någon tidigare inspelad låt som inte blivit så bra att det gick att göra en egen singel av den eller ens så bra att den gick att ha med på en hel LP-skiva. Vips, så var b-sidan född. Obskyra låtar, med största säkerhet inte särskilt intressanta egentligen, men som inte gick att hitta på något annat ställe.
Det är de låtarna samlarna nu är ute efter, de som redan har allt, men vill ha mer (känns det igen?). När antalet b-sidor börjat samlas på hög fanns det dessutom anledning att ge ut hela LP-album med bara b-sidor. Under vinylskivans storhetstid dök det upp en del sådana, men ännu en gång exploderade den verksamheten när CD-skivan gjorde entré.
För att nu säga något kort om dagens skiva, en dubbel-CD med Slades b-sidor. Att det krävs en dubbel när det gäller Slade är inte underligt, de blev något av den tidens experter på att prångla ut b-sidor. De var också en av det tidiga 70-talets största lyckosamma producenter av singelhits. Under några år gick varenda singel de släppte upp på förstaplatsen på nästan varenda singellista i hela Europa.
När Slade 1991 gav ut sin allra sista singel, Universe, var det bandets femtionde 45-varvare. Alla b-sidorna är dock inte helt okända, en del av dem, främst från senare år (alltså mitten av 70-talet och framåt) går ofta att hitta på någon av alla deras LP-skivor. Ett album som detta, där låtarna mer eller mindre placerats i kronologisk ordning, kan vara svårlyssnat. Det är svårt att få något vettigt sammanhang, låtarna var ju aldrig att tänkta att fungera tillsammans utan skulle bara finnas med, som utfyllnad...
Men för att vara ett dubbelalbum, hela 40 låtar, är det bra utfyllnadsgrejer. Slade, främst då Jim Lea och Noddy Holder, var tveklöst skickliga låtskrivare och hade hittat ett koncept som gick hem.
Folk som har koll på sina gamla sladeskivor kommer definitivt att känna igen sig, även om låtarna inte är de vanliga. Av den anledningen är detta givetvis ett album som alla gamla fans borde skaffa sig (om man inte har alla singlarna vill säga).
Okej, det finns en och annan låt som i skulle vara något annat än en b-sideslåt, men de bra sidorna väger över tungt.
Ur denna lilla guldgruva av kul sladelåtar är det naturligtvis svårt att plocka fram bara någon enstaka. Men en nyupptäckt favorit har blivit jazziga Kill ´Em At The Hot Club Tonite, som Slade själva ville ha som uppföljare till Cum On feel The Noize men som skivbolaget nobbade eftersom de ville ha en rocklåt...där valet föll på Skweeze Me Pleeze Me.
My Town, som också finns på Old New Borrowed And Blue, har jag återupptäckt, den är svettig. Don´t Blame Me är dock ännu vassare och förmodligen den låt där Noddy Holders röstresurser kom till bäst till användning någonsin. En annan överraskning blev Red Hot, som kom så sent 1991 och blev b-sidan på sista singeln Universe. Den är svår att inte tycka om...för oss som gillar Slades klassiska glamrockperiod.
Till sist kan jag inte undanhålla baksidan på en av Slades största singelhits någonsin, My Oh My. B-sidan ockuperas av helgalna Keep Your Hands Off My Power Supply som inte bara är toksnabb utan också bisarr för sin märkliga text om en berusad bilförare som inte går med på att hans passagerare stoppar den livsfarliga framfarten i trafiken.
Nr: 179/CD
Med ett album som detta når den maniske ett vägskäl. Hen kan med detta alster i sina händer konstatera att samlandet av skivor med en viss artist nått sitt slut. Att det inte finns något mer att leta reda på.
Singlar kan finnas i ett oändligt antal olika former, med olika låtar på bakssidan beroende på var skivan är gjord. Det kan gå så långt att man tvingas börja leta efter portugisiska, jugoslaviska eller belgiska utgivningar för att komplettera de amerikanska, brittiska, tyska, franska och svenska. En drömvärld för den maniske samlaren...
För er som inte var med på den tiden låtar gavs ut på singel eller när nya album promotades med ett antal singlar, kan det vara nödvändigt med en förklaring till b-sidans tillkomst och varför den har en sån dragningskraft på vissa extremister. Singeln gavs ut med syftet att sälja en viss låt. Folk köpte singeln för att de ville höra den låten. That´s it!
Kvar blev en baksida som borde utnyttjas på lämpligt sätt. Ett alternativ var att lägga till en annan bra låt, med risken att man då skulle missa chansen att släppa ännu en singel. Ett annat alternativ var att placera en instrumental version av låten (vilket började praktiseras på allvar när CD-singeln gjorde entré), men det ansågs på 70-talet lite fantasilöst.
Det är de låtarna samlarna nu är ute efter, de som redan har allt, men vill ha mer (känns det igen?). När antalet b-sidor börjat samlas på hög fanns det dessutom anledning att ge ut hela LP-album med bara b-sidor. Under vinylskivans storhetstid dök det upp en del sådana, men ännu en gång exploderade den verksamheten när CD-skivan gjorde entré.
För att nu säga något kort om dagens skiva, en dubbel-CD med Slades b-sidor. Att det krävs en dubbel när det gäller Slade är inte underligt, de blev något av den tidens experter på att prångla ut b-sidor. De var också en av det tidiga 70-talets största lyckosamma producenter av singelhits. Under några år gick varenda singel de släppte upp på förstaplatsen på nästan varenda singellista i hela Europa.
När Slade 1991 gav ut sin allra sista singel, Universe, var det bandets femtionde 45-varvare. Alla b-sidorna är dock inte helt okända, en del av dem, främst från senare år (alltså mitten av 70-talet och framåt) går ofta att hitta på någon av alla deras LP-skivor. Ett album som detta, där låtarna mer eller mindre placerats i kronologisk ordning, kan vara svårlyssnat. Det är svårt att få något vettigt sammanhang, låtarna var ju aldrig att tänkta att fungera tillsammans utan skulle bara finnas med, som utfyllnad...
Folk som har koll på sina gamla sladeskivor kommer definitivt att känna igen sig, även om låtarna inte är de vanliga. Av den anledningen är detta givetvis ett album som alla gamla fans borde skaffa sig (om man inte har alla singlarna vill säga).
Okej, det finns en och annan låt som i skulle vara något annat än en b-sideslåt, men de bra sidorna väger över tungt.
Ur denna lilla guldgruva av kul sladelåtar är det naturligtvis svårt att plocka fram bara någon enstaka. Men en nyupptäckt favorit har blivit jazziga Kill ´Em At The Hot Club Tonite, som Slade själva ville ha som uppföljare till Cum On feel The Noize men som skivbolaget nobbade eftersom de ville ha en rocklåt...där valet föll på Skweeze Me Pleeze Me.
My Town, som också finns på Old New Borrowed And Blue, har jag återupptäckt, den är svettig. Don´t Blame Me är dock ännu vassare och förmodligen den låt där Noddy Holders röstresurser kom till bäst till användning någonsin. En annan överraskning blev Red Hot, som kom så sent 1991 och blev b-sidan på sista singeln Universe. Den är svår att inte tycka om...för oss som gillar Slades klassiska glamrockperiod.
Till sist kan jag inte undanhålla baksidan på en av Slades största singelhits någonsin, My Oh My. B-sidan ockuperas av helgalna Keep Your Hands Off My Power Supply som inte bara är toksnabb utan också bisarr för sin märkliga text om en berusad bilförare som inte går med på att hans passagerare stoppar den livsfarliga framfarten i trafiken.
Nr: 179/CD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar