Pogues punkiga och rebelliska

POGUES – RED ROSES FOR ME – 1984

The Pogues är nåt annat än Johnny Logan. Han som prenumererade på Eurovision-segern i ett par år. Pogues är folkrockens Sex Pistols och The Damned. Det är irländskt så det osar, det är punkigt och rebelliskt.

Det är the Pogues. Och de är emot precis allting. Lag och ordning, traditioner, hela etablissemanget och resten också, för den delen. Det är Red Roses For Me, Pogues hisnande och vanebildande debutalbum från 1984.

Men det finns inga röda rosor på det skivomslaget. Varför skulle det göra det? Där stirrar i stället Shane MacGowan och hans polare hånfullt mot alla som vågar titta.

Red Roses For Me är inte Pogues bästa album. Men de öser på med en blandning av egna låtar och traditionell irländsk folkmusik, som de givetvis gör om till något helt nytt.

Här finns låtar som alla har väldigt hög pilsnerfaktor. För det finns inget bättre att lyssna på när det ska drickas öl. Transmetropolitan är ett lysande exempel, The Battle of Brisbane ett andra.

Och Streams of Whiskey...så klart...
Och ju fler låtar som spelas ju sluddrigare blir Shane MacGowan på rösten.

Nr: 524/2222

OBS! Favorit i repris. Jag har skrivit om denna skiva tidigare, men ger den nu en ny chans.