ASTERIX – ASTERIX – 1970
Vad jag trodde om denna LP och vad det egentligen är skilde sig åt. Tyska Asterix är föregångaren till Lucifer´s Friend och har däremed ryktet att vara en ganska hårdkokt sak. Det stämmer till en början, första intrycket är Ronny Montrose skrapiga gitarriff.
En fräck start alltså, det behövs ingen ihopkokad druiddryck för att inse. Andra tanken blir dessutom Bachman Turner Overdrive på grund av det tuffa riffet i början av första spåret, Look Out. En LP som ska spelas på hög volym med andra ord. Det funkar, Asterix är en aderenalinhöjare där en del av charmen består en ganska stor dos enkel rak hård 70-talsrock.
Vi som var med på den tiden gillar det där lite naiva och nyfikna och att låtarna känns igen från andra både på den här och andra sidan Atlanten. Bluesrock så klart; Status Quo, Deep Purple, ZZ Top, Led Zeppelin, Nazareth, Aerosmith. Asterix har det också.
Det är en oväntat kul platta att lyssna på. Precis när jag köpt den trodde jag inte den skulle vara särskilt intressant. Därför blev den stående ganska länge i hyllan innan jag vågade mig på den.
Jag betalade en ganska bra slant för den, trots att det är en reissue från förra året. Var kanske rädd att bli besviken, vad vet jag?
Men det blev helt annat. Jag hade förväntat mig något lite yxigare, lite virrigare och inte fullt lika målmedvetet.
Men Asterix visste nog vad de ville, hade rätt förebilder för att jag ska uppskatta deras låtar. Dessutom har de en våldsam energi som de stundtals har svårt att tygla.
Jo, musiken har givetvis också sina likheter med Lucifer´s Friend, främst den gruppens två, tre första plattor. Nu förstår jag varför den här plattan är så eftertraktad bland hårdrocksamlarna. Skivan i original, när den någon enstaka gång dyker upp till försäljning, brukar bli ganska dyr.
Nr: 397/2222
Vad jag trodde om denna LP och vad det egentligen är skilde sig åt. Tyska Asterix är föregångaren till Lucifer´s Friend och har däremed ryktet att vara en ganska hårdkokt sak. Det stämmer till en början, första intrycket är Ronny Montrose skrapiga gitarriff.
Jag betalade en ganska bra slant för den, trots att det är en reissue från förra året. Var kanske rädd att bli besviken, vad vet jag?
Men det blev helt annat. Jag hade förväntat mig något lite yxigare, lite virrigare och inte fullt lika målmedvetet.
Men Asterix visste nog vad de ville, hade rätt förebilder för att jag ska uppskatta deras låtar. Dessutom har de en våldsam energi som de stundtals har svårt att tygla.
Jo, musiken har givetvis också sina likheter med Lucifer´s Friend, främst den gruppens två, tre första plattor. Nu förstår jag varför den här plattan är så eftertraktad bland hårdrocksamlarna. Skivan i original, när den någon enstaka gång dyker upp till försäljning, brukar bli ganska dyr.
Nr: 397/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar