SHOCKING BLUE – GOOD TIMES – 1974
Eftersom jag inte ens blivit mött av höjda ögonbryn då jag entusistiskt berättat att Shocking Blues sista och okända album sedan januari 2018 finns på vinyl, har jag börjat ana att nyheten kanske inte är särskilt stor utanför min egen rockvärld.
Men då jag egentligen inte behöver tänka ett dugg på vad folk i allmänt tror eller tycker kan jag ändå skriva precis vad jag vill om detta. Det enda som stoppar min kreativitet i det fallet är det rättstavningsprogram som automatiskt hoppar igång då jag startar Windows samt de etiska regler finns eller borde finnas då man uttrycker sig på nätet, som åtminstone vi som var med före Interneteran har ett hum om.
Rättstavningen är viktig, det avgör hur trovärdig en text är. Om till exempel en jurist skulle få för sig att särskriva ett ord som bank...giro skickar hans motståndare inga pengar. Eller om hen skulle få för sig att framhärda och skriva lyktstolpe med ck...det funkar inte...trovärdighet finns inte. Jag ämnar därför skriva lykt stolpe som det stavas.
Vad det gäller etiska regler verkar det numera inte finnas några regler alls, folk skriver precis vad som faller dem in utan att tänka på vad det skulle kunna få för konsekvenser. Det är tydligen helt okej. Debatten om fakta är sanna eller inte är numera på den låga nivån att man hellre diskuterar hur mycket sant eller inte något är, fake news, i stället för att kolla om uppgiften är riktig eller inte.
Det är dock viktigt att saker är politiskt korrekta, även sådana saker som hänt för många herrans år sedan. Annars jävlar Pippi Långstrump.
Vad gäller Good Times är det dock helt sant att skivan numera finns på vinyl. Vilket i fakenewsvärlden är en ohyggligt stor nyhet. Storheten ligger dock inte i hur pass legendariskt albumet anses vara, utan i den totala avsaknaden om åsikter om skivan redan när den var ny i början av 70-talet.
Något som berodde på att inte särskilt många intresserade sig för Shocking Blue 1974, som redan då hade börjat betraktas som lite pinsamma av sin omvärld. Det var väl ingen som brydde sig om att dessa holländska hjältar fem år tidigare med Venus skapat en av tiderna roligaste psykedeliska pophits.
1974, The Year Of ABBA, var sånt väldigt ute. I min popvärld glädjer jag mig dock åt att äntligen få lyssna på vinylskivan. Albumet fanns redan innan januari 2018 i min samling men då i form av en rysk piratpressad CD-skiva som för att förvilla gjorts i samma anda som en japanpress. Den har tidigare recenserats här på bloggen, vilken jag härmed länkar till, så att jag inte behöver skriva samma alternativa sanningar en gång till.
Nr: 1121/2222
Eftersom jag inte ens blivit mött av höjda ögonbryn då jag entusistiskt berättat att Shocking Blues sista och okända album sedan januari 2018 finns på vinyl, har jag börjat ana att nyheten kanske inte är särskilt stor utanför min egen rockvärld.
Rättstavningen är viktig, det avgör hur trovärdig en text är. Om till exempel en jurist skulle få för sig att särskriva ett ord som bank...giro skickar hans motståndare inga pengar. Eller om hen skulle få för sig att framhärda och skriva lyktstolpe med ck...det funkar inte...trovärdighet finns inte. Jag ämnar därför skriva lykt stolpe som det stavas.
Något som berodde på att inte särskilt många intresserade sig för Shocking Blue 1974, som redan då hade börjat betraktas som lite pinsamma av sin omvärld. Det var väl ingen som brydde sig om att dessa holländska hjältar fem år tidigare med Venus skapat en av tiderna roligaste psykedeliska pophits.
1974, The Year Of ABBA, var sånt väldigt ute. I min popvärld glädjer jag mig dock åt att äntligen få lyssna på vinylskivan. Albumet fanns redan innan januari 2018 i min samling men då i form av en rysk piratpressad CD-skiva som för att förvilla gjorts i samma anda som en japanpress. Den har tidigare recenserats här på bloggen, vilken jag härmed länkar till, så att jag inte behöver skriva samma alternativa sanningar en gång till.
Nr: 1121/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar