JOHN LENNON – MIND GAMES – 1973
Med Mind Games lämnade John Lennon barrikaderna och de politiska protesterna från Some Times In New York City och sökte sig i stället inåt. Mind Games är en introspektivt album, inåtvänt och grubblande. Men lite aktivist var han fortfarande, och rock´n´roll är alltid kul.
Förmodligen är det ett självupptaget album. John Lennon gjorde alltid vad som föll honom in. De politiska ideérna gömde han här bakom satir och humor i Bring On The Lucie, en protestlåt mot Vietnamkriget.
Här handlade det inte om samma öppna ställningstagande som på Some Time In New York City. Den ursprungliga versionen av Mind Games hette från början Make Love Not War (demoversionen finns på John Lennon Anthlogy), men fick här nytt namn.
Yoko Ono har som på alla Lennons album stort inflytande, antingen som medverkande eller inspirationskälla. Hans förhållandet med henne var vid tiden för albumet på väg att ta slut. Out The Blue handlar om deras kärleksförhållande, men när låten spelades in hade det tagit slut.
Aisumasen, albumets tredje spår, spelades in efter att de separerat och betyder förlåt mig på japanska. I Know är låten om John Lennons känslor inför deras vacklande förhållande.
Men lite rock skulle det också bli. 1973 var John Lennon igång med inspelningarna av sitt hyllningsalbum till sina egna tonårshjältar, Litte Richard, Chuck Berry och Buddy Holly.
Det spillde nog över på Mind Games, Tight As och Only People är rock´n´rolllåtar. Mind Games är därför ett varierat album, men som alltid när det gällde Lennons 70-talare lite rörigt och ofokuserat.
Men det är nog det som är charmen med plattan, man vet aldrig riktigt vad som väntar. Jag ska inte säga att det är ett outforskat album från mi sida.
Det är dock en skiva jag inte lyssnat lika mycket på som till exempel Walls & Bridges, Mind Games eller Some Time In New York City. Den har än så länge inte känts lika lockande.
Nr: 202/2222
Med Mind Games lämnade John Lennon barrikaderna och de politiska protesterna från Some Times In New York City och sökte sig i stället inåt. Mind Games är en introspektivt album, inåtvänt och grubblande. Men lite aktivist var han fortfarande, och rock´n´roll är alltid kul.
Förmodligen är det ett självupptaget album. John Lennon gjorde alltid vad som föll honom in. De politiska ideérna gömde han här bakom satir och humor i Bring On The Lucie, en protestlåt mot Vietnamkriget.
Här handlade det inte om samma öppna ställningstagande som på Some Time In New York City. Den ursprungliga versionen av Mind Games hette från början Make Love Not War (demoversionen finns på John Lennon Anthlogy), men fick här nytt namn.
Yoko Ono har som på alla Lennons album stort inflytande, antingen som medverkande eller inspirationskälla. Hans förhållandet med henne var vid tiden för albumet på väg att ta slut. Out The Blue handlar om deras kärleksförhållande, men när låten spelades in hade det tagit slut.
Aisumasen, albumets tredje spår, spelades in efter att de separerat och betyder förlåt mig på japanska. I Know är låten om John Lennons känslor inför deras vacklande förhållande.
Men lite rock skulle det också bli. 1973 var John Lennon igång med inspelningarna av sitt hyllningsalbum till sina egna tonårshjältar, Litte Richard, Chuck Berry och Buddy Holly.
Det spillde nog över på Mind Games, Tight As och Only People är rock´n´rolllåtar. Mind Games är därför ett varierat album, men som alltid när det gällde Lennons 70-talare lite rörigt och ofokuserat.
Men det är nog det som är charmen med plattan, man vet aldrig riktigt vad som väntar. Jag ska inte säga att det är ett outforskat album från mi sida.
Det är dock en skiva jag inte lyssnat lika mycket på som till exempel Walls & Bridges, Mind Games eller Some Time In New York City. Den har än så länge inte känts lika lockande.
Nr: 202/2222
Kompetent men lite anonymt. "One day (at a time)" är dock en favorit.
SvaraRadera