Att lyssna på Closer med Joy Division är oerhört deprimerande.
Att Ian Curtis strax efter att skivan gavs ut tog livet av sig är givetvis en anledning.
Closer blev hans sista ord.
Men vad det gäller Closer är det ingen feltolkning att påstå att skivan är kolsvart.
Ian Curtis texter är svåra, djupa och har någon slags frågande religiös underton. Atmosfären blir mörk, steril och melankolisk. Lite som Jim Morrison faktiskt, men inte lika skruvat.
Musikaliskt gillar jag inte det här. Det är för nedstämt, knepigt och svårt. Inte svårt rent tekniskt menar jag då, utan svårt att ta till sig. Och det där eviga malandet tar på krafterna. Av nån anledning påminner det här mig om Kraftwerk.
Men det går inte att komma ifrån att utan Joy Division kanske aldrig band som The Smiths och liknande fått näring att växa.
Nr: borttagen ur samlingen
Lyrikmässigt är den deprimerande men Curtis har djupa texter som man kan begrunda. Ett fantastiskt album trots all tragik. Curtis dog innan albumet "Closer" gavs ut.
SvaraRadera