Mer än bara hård rock

KIN PING MEH – 3 – 1973

Kin Pings Mehs trea är betydligt intressantare än jag först trodde. Musiken är hård, raspig och adrenalinosande. Men bandet har en proggig sida också som sällan kommer fram när Kin Ping Mehs skivor diskuteras.

Det är den där proggiga sidan som fått att trilla dit på den här skivan. På den här skivan handlar det om hela b-sidan, som består av bara två låtar, Circus och Mrs Holmes, 14 respektive sju minuter.

Här lämnar Kin Ping Meh hårdrocken bakom sig och ger sig ut i en musikalisk värld av moogsynthar och långa vindlanade melodier och ljudeffekter, lätt jazzinspirerat och med blås. Jättespännande. Inte bara läder, nitar och balls to the walls här alltså.

Bara med ledning av bandets hårdrockiga sida ville jag redan där börja jämföra detta tyska band med storheter som Deep Purples Mark II-upplaga och Uriah Heep från samma period.

Med stöd av b-sidan tycker jag nog att Kin Ping Meh ger den jämförelsen rätt...och lite till. Men jag gillar hela skivan, både a-sidans fräcka raspiga sound och b-sidans lite mer ”sofistikerade” sound. Det gör att det skapas en inre spänning på albumet där de båda sidorna ganska effektfullt vägs mot varandra.

Kin Ping Meh var under några år i början av 70-talets Mannheims allra största rockhjältar. Men på den tiden hade vi inte koll på att bandet kom från Tyskland. Oftast hördes det ju annars rätt klart om ett band kom från Tyskland på grund av sångarnas accent. Men inte Kin Ping Meh var sångare nämligen var engelsman, Geff Harrison.

Förutom b-sidans två låtar tycker jag väldigt bra om inledningen av skivan med tungt hårdrockiga Come On In och Random. Jag vill också passa på att rekommendera Kin Ping Mehs två första skivor, som fantasifullt nog fått namnen 1 respektive 2. De är lika spännande som nummer 3.

Kin Ping Mehs skivor går att få tag på nu för tiden även om utgivningarna i original numera har blivit ganska dyra. Men som tur är har åtminstone de tre första släppts på vinyl igen de senaste åren.

Nr: 1428/2222