Där ute i progrockvärlden

GASH – A YOUNG MAN´S GASH – 1972

I den ibland snobbiga progrockvärlden står Gash enda LP inte särskilt högt i kurs, trots att skivan har Brains gröna etikett. Det är nämligen lite osäkert vad de egentligen ville. A-sidan är bluesrock, b-sidan progrock.

Bara en sida experimentellt räcker inte för progrockarna, som tycker att Gash är inkonskventa. Därför hamnar första sidan med bluesrock i bakgrunden trots att den är tämligen innovativ jämfört med andra samtida i genren samt att musiken innehåller ett och annat spår av psykedelia med en frustande hammond som fräckaste ingrediens.

Jag gillar dock denna del av LP:n och hade inte haft något emot en hel skiva på samma tema. Jag hade inte haft något emot en hel skiva på b-sidans tema heller.

Uppenbarligen är jag i det här sammanhanget också lite snobbig då jag i likhet med de flesta andra som skrivit om skivan gillar b-sidan bättre.

I 20 minuter långa eposet A Young Man´s Gash tar bandet steget fullt ut mot progressiv rock, skumma ljudeffekter, ylande gitarrer, pulsslag (vilket gjordes innan Roger Waters lanserade den briljanta idé han förverkligade på The Dark Side Of The Moon).

Sen får vi inte glömma orgeln, det är den som håller ihop hela musikstycket och dessutom gör att det trots allt finns något slags samband mellan a- och b-sidan. Någon jämförde b-sidan med Pink Floyds Atom Heart Mother, både i sound och effekter. Det är en tanke jag kan köpa, det finns likheter.

Trots intrycken från Pink Floyd och den innovativa b-sidan, eller den bluesrockiga a-sidan för den delen, blev Gash från Bremen bara en kortlivad företeelse i det nordtyska musiklivet. Bandet spelade bara in denna enda LP innan medlemmarna försvann iväg på andra äventyr.

Nr: 13/2222