Queen Ida och Capitain Gumbo

QUEEN IDA – IN NEW ORLEANS – 1980

Det var Queen Idas musik som tog världsmusiken in i min samling. Jag gillade första skivan. Men den här, som är hennes fjärde med Bon Temps Zydeco Band, tycker jag ännu bättre om. Inledningen med Capitain Gumbo, Mon Paradis och Vieux Paris är läcker.

Zydecomusik, eller cajun...eller creolemusik är en minst sagt mulitkulturell musikform. Den kom ursprungligen från de fransk-kanadensare som utvandrade till främst Louisiana under senare delen av 1700-talet. Därav dragspelets centrala plats och att sångerna nästan uteslutande sjungs på franska.

Det har gjorts försök att översätta texterna till engelska, men det sägs inte ha blivit särskilt bra.

De invandrande fransmännens musik blandades i amerikanska södern med afroamerikansk musiktradition och country, och på så sätt uppstod cajunmusiken eller creole som den också kallas.

Zydeco är en marginellt annan form som bygger mer på den afroamerikanska musiken. Man behöver inte vara specialintresserad av folkmusik eller världsmusik för att uppskatta zydeco.

In New Orleans är ett kul album att lyssna på, rytmerna är heta och sångerna är lockar att sjunga med i trots att man inte kan ett enda ord creolfranska. Det märks tydligt att The Bon Temps Band blivit mer slipat sedan första skivan 1976.

Musiken är något mer polerad och inte fullt lika ruffig. Troligen är skivan anpassad för en bredare publik. Möjligtvis var det efter detta album Queen Ida blev inbjuden att spela i Norden, bland annat Sverige och Danmark. En inspelning från en konsert i Köpenhamn finns också utgiven på LP.

Andra i genren är Clifton Chenier, som även han blev berömd utanför USA i början av 80-talet. Professor Longhair är en legend i södra USA med en helt egen stil. Den gillar Dr Johns musik bör också känna igen sig.

Nr: 313/2222