Billig och utslätad pop

Endangered Species är en hemsk skiva. Det finns absolut ingenting kvar av Klaatus småtrevliga nästan progressiva pop, eller vad man vill kalla det.

Skivan kom 1980 och är det fjärde albumet från denna lite udda popgrupp. Den är ett ganska typiskt exempel på när skivbolaget tar över fullständigt och försöker passa in ett band i en fastställd mall. Det finns flera såna skrämmande exempel, Aldo Nova är en av dem, kanadensare han också förresten. Skit samma.

Klaatu gjorde i mitten och slutet av 70-talet två storsäljare, Klaatu och Hope. Och så gjorde de ett tredje rätt bra album, Sir Army Suit. Den sålde av någon anledning inte lika bra, så Capitol ”styrde upp det lite”.

Bolaget fick gruppen att lämna Kanada för Los Angeles. Och enligt vad som berättas om denna platta var Klaatu knappt närvarande när den spelades in. Det mesta gjordes av studiomusiker, låtarna hade gruppen inte heller särskilt mycket att göra med. De blev till och med hemskickade till Kanada innan inspelningen var klar.

Så det gick ju som det gick.

Endangered Species har ingenting av det som då gjorde Klaatu till en hyfsat intressant grupp. Det här är en ovanligt billig och utslätad popskiva. Undvik den till alla pris. Och de som påstår att det här skulle påminna om Crosby, Stills and Nash ljuger.

Om den nu är så jävla dålig som jag påstår. Varför finns den då i min samling?
Svar: Av rent patologiskt intresse och en viss fallenhet för självplågeri.