Kim Larsen og amerikanarna

På tal om fula fiskar och danskar, så har jag Kim Larsens första soloplatta efter Gasolin i samlingen, Kim Larsen & Yankee Drengene. Nån ful fisk är väl inte Kim Larsen, även om bilden på skivomslaget för tankarna åt det hållet.

Den här skivan köpte jag av en enda anledning – låten This Is My Life.
Den hade nämligen Gasolin med på sitt livealbum, Live i Skandinavien. Den skivan spelades ta mej fan så fort man visade sig ute, 1977 eller nåt sånt där.

Och Gasolin rockade i liveversionen till originalet rätt ordentligt. This Is My Life var egentligen en liten udda ballad från skivan Efter endnu en dag.
Och då blev jag naturligtvis nyfiken på vad Kim Larsen gjort med samma låt...
Men nån större sensation var det väl inte. Bra, men inte bättre...

Yankee Drengene från 1978 är däremot en ganska kul platta. Kim Larsen hade åkt över till USA och spelat i skivan i Atlanta. Så det var han och en massa amerikanare. Det märks på musiken, det finns inte mycket av Gasolin i det här och Larsen sjunger dessutom alla låtar på engelska.

This Is My Life är en av de bättre låtarna, liksom Chuck Berrys Havana Moon. Och för den som inte hört Kim Larsen lira country är det här rätt skiva. Det gör han i ett par låtar, bland annat There´s A Tape, som han förresten skrev själv liksom de flesta andra låtarna.

Om den är bra?
Tja va fan. Kim Larsen + country + danskengelska...vad blir det?

För att inga missförstånd ska uppstå. Jag gillar verkligen Kim Larsens skivor, men tycker nog det är bättre när han håller sig till danskan.