Oförskämt men kul

Eloy-skivorna i samlingen ökar, här är den senaste:

ELOY - SILENT CRIES AND MIGHTY ECHOES - 1979

Vi tar det med en gång. Sviten Astral Entrance på Eloys album Silent Cries and Mighty Echoes från 1979, är inget annat än en klockren ripoff på Pink Floyds Shine On You Crazy Diamond.

Så var detta konstaterat. För fisförnäma Pink Floyd-fantaster är det nu tillåtet att rynka på näsan och fnysa föraktfullt. Det får de gärna göra.

Jag gillar Silent Cries and Mighty Echoes ändå. Fan vet om jag inte gillar den bättre än mycket av det Pink Floyd gjort.

Inte för att det är bättre.

Bara för att det är kul och så våldsamt oförskämt.
Tyska Eloy är oerhört seriöst men gör det här med glimten i ögat. Och Frank Bornemann vet nog precis vad han gör. Och vilken effekt det får.

Silent Cries and Mighty Echoes anses av kännare, särskilt i Tyskland, vara ett av Eloys bästa album. Jag håller med. Att lyssna på den här skivan är en resa mellan vindlande melodislingor, långa synthpassager som för tankarna direkt till Wish You Were Here (he, he) och blixtrande gitarrsolon. För säga vad man vill om Eloy. Det må vara hänt att de plankar. Men de kan sin sak och de gör det bra.

Nr: 1476/2222