Varför Mick Jagger sjöng en duett ihop med Michael Jackson kan man bara spekulera i. För mig är det enda anledningen att ha en skiva med The Jacksons i samlingen – Victory från 1984.
Men om det funnits såna där dödskallemärkningar att sätta på skivorna borde den här plattan ha en sån, eller två.
Det är en riktigt bedrövlig skiva. Usel 80-talsdisco, utsmetat och präktigt som Earth Wind and Fire och annat sånt där onämnbart. Vi lämnar det ämnet.
Duetten då, State of Shock. Jodå, lika mycket Michael Jackson som Mick Jagger ungefär. Men på sin höjd småintressant. Det är en rätt kladdig historia som till slut klibbar fast i högtalarmembranen och inte kommer någonstans.
Det är väl så att man här försöker efterlikna soundet på Thriller, som kom året innan. Den mixades av Bruce Swedien. Han mixar den här låten också. Tyvärr blir det inte alls lika bra, låter faktiskt lite slarvigt.
Jag skäms nästan för att ha den här plattan i min samling, men försöker rättfärdiga det genom att påstå att allt Mick Jagger gjort är intressant. Men fan vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar