Oväntat starkt av Tygers Of Pan Tang

TYGERS OF PAN TANG – THE WRECK-AGE – 1985

Tygers Of Pan Tang var alltså mer än bara ett fräckt bandnamn. The Wreck-Age, bandets comeback efter en splittring två år tidigare, visade sig vara betydligt roligare än jag trodde. Även om New Wave Of British Heavy Metal, NWOBHM, aldrig var min genre tycker jag det här är en riktigt bra hårdrockplatta.

Nåja, åtminstone delvis då. Förstasidan med låtar som Waitin´, Innocent Eyes och Desert Of No Love är stundtals lysande hård rock. B-sidan är lite träigare, men fortfarande underhållande.

Nu tar jag förmodligen i. Men tycker just nu att Waitin´mycket väl kan jämföras med tidiga Queens hårdrockambitioner, även om sångaren här givetvis inte går att jämföra med Freddie.

Jag är absolut ingen kännare av NWOBHM och kan därför inte jämföra Tygers Of Pan Tang med andra band i genren. Men musiken är melodiös och låtarna på The Wreck-Age håller överlag tämligen hög kvalitet.

Men i långa loppet är musiken lite väl slätstruken för att jag ska tycka det är värt att följa upp med fler skivköp med Tygers Of Pan Tang. Har dessutom hört att bandet med åren inte blev bättre, utan tvärtom.

De tidiga skivorna, fram till The Wreck-Age (som är deras femte) sägs dock vara starkare. Sen måste jag lägga till att Tygers Of Pan Tang inte är det allra fräckaste bandnamnet. Där lägger jag min röst på Kin Ping Meh. Så det så.

Nr: 1575/2222