JEAN MICHEL JARRE - OXYGENE - 1976
Oxygene är Jean Michel Jarres debutalbum. En skiva som egentligen är uppbyggd runt en enda melodislinga, och ett antal variationer på denna. Trots det var den här LP:n en sensation när den kom.
Men det är snyggt gjort. Och dessutom kommer alla ljud från datorer och synthar. Skivan gick upp andra plats på den brittiska poplistan. Oxygene 4 blev en hit.
Oxygene är inspelad med hjälp av en rad olika synthar, orgel och mellotron. Dessutom använde Jarre en dator för att skapa rytmerna. Det är en av anledningarna till att Jean Michel Jarre nu räknas som en av pionjärerna inom den elektroniska rockmusiken.
Låt oss nu sätta in det här i rätt perspektiv. Vi pratar om NITTONHUNDRASJUTTIOSEX!
På den tiden visste nästan ingen vad en dator var. Det fanns bara någon slags vag kunskap om att datorer hade något med hålkort och landningen på månen att göra.
På den tiden var det en sensation att man kunde spela schack mot en dator.
För att inte tala om de där ping-pongspelen.
Eller flytande kristaller i miniräknarna.
Bara själva miniräknaren var ett under av vetenskaplig teknologi.
Så var det 1976.
Därför blev den här skivan en sån sensation när den kom. För det fanns knappt något liknande, inte inom popvärlden i alla fall.
Kraftwerk protesterar nog en och annan nu. Men av någon anledning räknades Ralf och Florian på den tiden in bland de tyska krautrockbanden. Fråga mig inte varför.
Men likheterna med Pink Floyds ljudexperiment var det många som såg. Och kanske var det en och annan som jämförde Oxygene med Dark Side of the Moon. För där, liksom på Oxygene, flyter musikstyckena in i varandra.
Sen tycker åtminstone jag att det finns en storhet i att lyckas göra så mycket av en enda melodislinga. Den grejen blev sedan något av fransmannen Jarres signatur på en rad senare album.
Jag köpte förresten mitt ex i Hamburg nån gång på våren 1977. Då var Jarre mer eller mindre helt okänd i Sverige. Varför jag köpte den? Skivomslaget var så jävla läckert...
Nr: 634/2222
Oxygene är Jean Michel Jarres debutalbum. En skiva som egentligen är uppbyggd runt en enda melodislinga, och ett antal variationer på denna. Trots det var den här LP:n en sensation när den kom.
Men det är snyggt gjort. Och dessutom kommer alla ljud från datorer och synthar. Skivan gick upp andra plats på den brittiska poplistan. Oxygene 4 blev en hit.
Låt oss nu sätta in det här i rätt perspektiv. Vi pratar om NITTONHUNDRASJUTTIOSEX!
På den tiden visste nästan ingen vad en dator var. Det fanns bara någon slags vag kunskap om att datorer hade något med hålkort och landningen på månen att göra.
För att inte tala om de där ping-pongspelen.
Eller flytande kristaller i miniräknarna.
Bara själva miniräknaren var ett under av vetenskaplig teknologi.
Så var det 1976.
Därför blev den här skivan en sån sensation när den kom. För det fanns knappt något liknande, inte inom popvärlden i alla fall.
Kraftwerk protesterar nog en och annan nu. Men av någon anledning räknades Ralf och Florian på den tiden in bland de tyska krautrockbanden. Fråga mig inte varför.
Men likheterna med Pink Floyds ljudexperiment var det många som såg. Och kanske var det en och annan som jämförde Oxygene med Dark Side of the Moon. För där, liksom på Oxygene, flyter musikstyckena in i varandra.
Jag köpte förresten mitt ex i Hamburg nån gång på våren 1977. Då var Jarre mer eller mindre helt okänd i Sverige. Varför jag köpte den? Skivomslaget var så jävla läckert...
Nr: 634/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar