Men mässan, som hölls på Jönköpings konferenscenter vid A6 var definitivt ändå värd ett besök.
Först och främst fanns det tillfälle att kolla in allt nytt på teknikfronten. Och det är bara att inse att där har jag inte hängt med, anläggningen borde uppgraderas minst ett par steg. Men va fan, det får bli en senare fråga.
Fullt av kul högtalare, förstärkare och spelare. Kul i alla fall att se att vinylspelarna verkar vara på väg tillbaka. Det var inga dåliga saker som visades upp. En liten favorit hittade jag, från en dansk återförsäljare.
En bunt riktigt kul LP-skivor fick jag också med mig hem. Det gäller ju att passa på när det är mässa...eller?
De här blev det. Jag kommer säkert att presentera dem lite mer noggrant nån gång i framtiden.
Ett sorgligt underskattat rockgäng från de amerikanska sydstaterna. Jag gillar deras lite släpiga swamprock, så den här spanienpressningen ska bli kul att lyssna in sig på.
Debutskivan från 1980 har saknats länge i samlingen, men inte nu längre. Willie Nile är också en sån där sorgligt bortglömd singer/songwriter som egentligen förtjänar större uppmärksamhet.
Uj, uj, uj. Vad jag letat efter denna. Och helt plötsligt fanns den bara där. Dyr som skam, men en platta från 1979 med skånska storheter som Torsson, Noise, The Push och Kriminella Gitarrer går inte att motstå.
Den här hade jag ingen koll på. Att det fanns en amerikansk press på brittiska pubrockarna Records första album Shades visste jag inte. Ska bli kul att spela.
Denna historiska LP från 1965 fanns inte ens i mina drömmar att hitta. Eve of Destructions sägs vara den första protestsången och är en sån där låt som finns med på varenda samlingsplatta med 60-talslåtar. Dessutom är det en av de första skivor som Dunhill Records gav ut.
Jag har kommenterat på din postning om The Selecter och sitter nu och tittar på annat du tagit upp på din blogg.
SvaraRaderaFår man fråga vad du fick ge för "Svensk pop"? Jag har själv plattan och trodde inte den hade något högre samlarvärde. Mats Olsson och en del andra musikjournalister höjde ju den till skyarna när det begav sig, och den bör därför ha sålt bättre och pressats i betydligt större upplaga än andra svenska punk/new wave-plattor från sent 70-tal. Av detta skäl trodde jag inte den hade så mycket värde.
Hej
SvaraRaderaJag gav 250:- för den. Tyckte inte det var så farligt, jag har letat länge efter den. Den fanns tex inte på skivmässan i Huskvarna.
Jag trodde den skulle vara lätt att få tag på (och inte så dyr), men så var det inte. De där första skivorna från Svenska Popfabriken trycktes aldrig upp i stora mängder, men hur många som gavs ut vet jag inte.
Troligen har den dock tryckts i minst två upplagor. Enligt de uppgifter jag har var förstapressen försedd med gul etikett på skivan (det har den jag köpte). Jag har också sett skivor med vit etikett (på Tradera).
Jaså, den anses vara värd så pass mycket. Jag såg för nåt år sedan att någon singel med Kriminella Gitarrer gick för runt 500:- på Tradera, men jag trodde deras singlar var betydligt mera udda än Svensk Pop-LP:n.
SvaraRadera