Rush på riktigt

RUSH - RUSH - 1974

Vad hade det blivit av Rush om de inte börjat lira ”progressiv rock” i mitten av 70-talet? Om man ska döma efter debutalbumet kunde Rush blivit hur stort som helst.

Men det är kanske lika bra att låta bli att fundera. Rush har genom åren visat sig vara rätt oförutsägbart.

Vem vet, de kanske kunde slutat som kompband till Bryan Adams...eller börjat lira halvtaskig bluesrock...
Så jag ställer inte den frågan.

Rushs debutskiva från 1974 är bra hårdrock. Fan vet om jag inte skulle vilja ranka den som hela det årets bästa hårdrockplatta. Visserligen var 1974 ett ”mellanår” för bra rock, men ändå.

Man kan knappast anklaga Rush för att vara särskilt unikt. De raggar friskt från Deep Purple, Led Zeppelin och inte minst Sabbath.

Men det går inte att klaga på energin och glöden. Rush gör det bra. Det blir råtungt, nästan så man tappar andan. Rush tar det här på allvar och gör det fan så mycket bättre än till exempel Aerosmith vid den här tiden.

Finding My Way är fortfarande ohygglig. Men lyssna på Working Man, den är grym, för att inte tala om In the Mood. Äh, jag tror inte det finns en dålig låt på skivan.

Jag har faktiskt två av den här. En amerikansk press från 1974 samt en tysk pressning som jag bara inte kunde låta bli när jag hittade den i en second hand-butik för tre spänn...

Nr: 142/2222