The Musical Box: Den tuffaste rockern i Birmingham

fredag 20 maj 2011

Den tuffaste rockern i Birmingham

Steve Gibbons har alltid glimten i ögat. Den gamle pubrockaren tvekar inte att riva av en klassisk rocklåt som Jerry Lee Lewis skulle kunnat bli avundsjuk på, för att sedan med ett gapskratt hoppa över i en lekfull calypso eller reggae.

Man vet inte om det är på allvar eller skämt. Men troligen det sista, för på allvar kan man inte ta honom.
Saints & Sinners från 1981 blev det sista skivan med Steve Gibbons Band efter flera framgångsrika år i slutet av 70-talet, då han blev superstor med låtar som No Spitting On The Bus, Down in the Bunker och de där.

Men med Saints & Sinners tog det på något sätt slut. 1981 var det ingen som snackade om Steve Gibbons Band längre. Och Saints & Sinners är det ingen som kommer ihåg. Ingen minns en enda enda låt!

På ett sätt är det lite märkligt. Saints & Sinners är ingen dålig platta. Tvärtom, den är kul. Det finns massor med roliga låtar här. Inledningen med tuffa B.S.A till exempel, som är fullt i klass med Gibbons bästa 70-talare. Hejdlöst roliga calypson Somebody Stole My Synthesizer är också en sån där låt som borde gått till historien. För att inte tala om Fiction Factory, som är en lysande rocklåt.

Hur kul Saints & Sinners än är, finns det dock ett problem med skivan. Den låter alldeles för lik alla Gibbons tidigare. Här går det att känna igen allt det bästa från Rollin´ On, Down in the Bunker eller Street Parade.

Det är exakt samma formel som används. Och det går inte att återanvända gamla grejer hur många gånger som helst. Inte ens om man heter Steve Gibbons och är den tuffaste rockern i hela Birmingham.
Men för den som aldrig hört Steve Gibbons Band tidigare kan Saints & Sinners vara riktigt kul.


Mer om Steve Gibbons Band:
Steve Gibbons till Jönköping (Caught in the Act)
Ett slarvigt collage (Street Parade)
Svavelosande rock från Birmhingham (Down in the Bunker)
Storstadsrock med attityd (Rollin´ On)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar