LP:n Doll Hut med amerikanska Pontiac Brothers hittade jag för många år sedan på en desperat lagerutförsäljning, där alla skivor såldes för en tia eller mindre. Jag tror jag spelade den en gång eller kanske två innan den hamnade på undantag, bland bra-att-ha-skivorna...
...tills jag fick lite dåligt samvete, efter att ha läst en kommentar om skivan på amazon.com, ”en kriminellt underskattad platta”, utropade en indignerad recensent och krävde upprättelse för Pontiac Brothers.
Så jag kände mig tvingad att spela skivan.
Och fan vet om den ilskna recensenten inte har rätt.
Doll Hut från 1985 skulle jag lyssnat på när jag köpte den.
Det här är rätt skramlig amerikansk rock, lite Stones faktiskt och högt tempo i varenda låt.
På sina ställen låter Pontiac Brothers till och med som Midnight Oil i början av sin karriär.
Alltså jävligt bra...tung och svettig garagerock.
Där ser man! Alltid lär man sig något av att rota fram gamla bortglömda skivor ur samlingen. Och jag som först tänkte göra mig av med Doll Hut!
Men inte! Pontiac Brothers behåller jag. Doll Hut ska dammas av flera gånger.
Nr: 1117/2000
Kul att du har och gillar den. Det har/gör nämligen jag också. Ett lyckat chansköp för en tia hos Masen på S:t Eriksgatan. Har även en till med dem på cd som jag just nu inte minns titeln på. Tycker de har en viss tidig Stones-känsla, inte minst vad gäller sången.
SvaraRadera