Ett besök av flourtanten

Okej, det här är en straffspark i öppet mål. Chicago X från 1976. Den enda skiva med Chicagos svar på mellanmjölken - alltså gruppen Chicago - som jag har i min samling.

Nu vet jag vad ni tänker. ”Nu ska han vara elak som faen och såga den här skivan som är så bra. Och If You Leave Me Now...som är sååå bra”.

Men jag låter faktiskt bli. Skivans historia får tala för sig själv. Chicago X fick faktiskt två grammisar för If You Leave Me Now, som numera, fortfarande 35 år efter - det är när man tänker efter helt jävla otroligt... - förmodligen är vanligare i svensk radio än vad flourtanten var i skolorna på 70-talet.

Jag minns fortfarande flourtantens hemska ödesmättande knackade på dörren till skolsalen. Varannan fredag dök hon upp som en tidsinställd zombie med sin bricka med plastmuggar och tvingade hela klassen att skölja och spotta. Sånt får inte dagens skolbarn uppleva.

Men vad har då denna svenska egnahemsikon att göra med Chicago X?

Jo, Chicago fick nämligen också en tredje grammis för sin skiva. Det smakfulla (ha, ha, ha) skivomslaget som föreställer en öppnad chokladkaka kunde ju inte grammisjuryn gå förbi...

Och det vet ju alla - i alla fall visste vi det på 70-talet - är det bra att ha sköljt med flour om man ska äta sötsaker.

För säkerhets skull lägger jag till det här. Jag har hört Chicagos tidigare plattor, då Terry Kath höll i sångmicken. De är riktigt, riktigt bra, men ingen av dem finns i min samling. Så av den anledningen är jag (än så länge) förhindrad att skriva om dem.

Nr: 35/2000