Vågat av Nazareth

Idag börjar vi med några strofer från de skotska högländernas poeter:

"Woke up this morning, My dog was dead, Someone disliked his, Shot him through the head, Woke up this morning, My cat had died, I´ll know I´ll miss her, Sat down and cried..."

Raderna är hämtade från låten Woke Up This Morning med Nazareth. Men det här ska inte handla om LP:n Razamanaz, där den här låten finns med.
Där är det en rätt tung rocklåt. Men låten finns också på plattan Exercises, som kom ut året innan, 1972.
En riktig skitskiva...tycker nog en hel del...gamla Naz-fans också, misstänker jag.

Så tyckte väl jag också på den tiden. Men jag har nu kört den där gamla dammiga plattan igen.
Och jag har ändrat mej. Den är ju bra, kanonbra till och med!

För det första tycker jag det var väldigt, väldigt vågat av Nazareth att göra en skiva som Exercises.
För det är ingen rockplatta. Det är inte ens softrock, som McCafferty och Charlton höll på med på 80-talet.
Exercises är riktigt jävla skum. Och något fullständigt oväntat efter den rasande, brutala, sagolika debuten 1971.

Det finns några såna där album, som när Bowie släppte electronicaalbumet Low efter en rad rockplattor. Eller den där hemska metall-ljudsplattan Lou Reed gav sig fan på att ge ut i mitten av 70-talet.

Eller Stones och Their Satanic Majesties Request. Men när de gjorde det var de etablerade superstjärnor.
När Nazareth gav ut Excerices var de fortfarande ett ganska okänt band. Deras första platta hade inte ens släppts i USA. Och så kommer det något sånt här...

Möjligtvis kan man kalla det folkrock, med en hel del keltiska undertoner, Nazareth var trots allt från Dumfermline i Skottland.

Men det räcker inte heller. Lägg till stråkar, säckpipa och diverse andra udda instrument.

Woke Up This Morning är den enda rockern på skivan. Men något helt annat än på Razamanaz. Jag skulle nog kalla den psykedelisk. Och definitivt roligare.

Det brukar aldrig funka när hårdrockband ger sig på saker utanför sin egen genre. Det blir rätt taffligt, pompöst och uppblåst, kolla bara alla dessa pudelband på 80-talet som trodde de kunde göra ballader.

Men för Nazareth funkar det. Det blir inte alls fånigt eller dumt. Det blir bra!.

Nr: 291/2000