Favoriter i dur och moll

I rättssalen...

Åklagaren (sval): Ni har anklagats för att ha en LP-skiva med Lars Demian i er samling. Favoriter i dur och moll, stämmer det?
Den tilltalade (svävande): Öhh, jo...
Åklagaren (ironisk): Och hur har ni fått tag i detta alster, om jag får fråga?
Den tilltalade (tveksam): Jag har fått den...

Åklagaren (kall): Jag vill påminna er om att ni är här under ed...
Den tilltalade (uppgiven): Eller ja, jag fick pengar...och för dem så köpte jag skivan...
Åklagaren (irriterad): Då har ni alltså köpt den själv?
Den tilltalade (suckar): Jo...

Åklagaren (överlägsen): Demian nådde en viss berömmelse för denna skapelse, inte sant? Kan ni förklara för mig av vilken anledning?
Den tilltalade (lycklig): Ja men det är ju en alldeles lysande skiva. Lars Demian är en svensk finsnickrare av både popmelodier och små ironiska texter. Men den här skivan är annorlunda, här gör han bara andra artisters låtar. Det blir skitbra. Lyssna till exempel på Man borde inte sova, den är ju fantastisk...Men för egen del var det faktiskt Eiffeltornet som avgjorde.

Åklagaren (förvånad): Eiffeltornet???
Den tilltalade (euforisk): Ja men va faen, det är ju Ted Gärdestads gamla låt! Demian gör den såå jävla bra...

Åklagaren (fräck): Och ni menar att detta skulle vara en förmildrande omständighet?
Den tilltalade (säker): Absolut, låt mig också lägga till Dina blåa ögon, För hennes skull...

Domaren (mullrande): Jag tror jag hört tillräckligt. Målet läggs ner...
Den tilltalade (onåbar): ...och så den där Lundell-låten, Kärlekens hundar...den gör han bättre än Uffe själv...
Domaren (trött): Ja, ja, tack det räcker så...

Lars Demians album Favoriter i dur och moll gavs ut 1992.

Nr: 1308/2000