Boylans Subterranean Homesick Blues

TERENCE BOYLAN – ALIAS BOONA – 1968

Den här skivan hamnade i min samling enbart på grund av Subterranean Homesick Blues. Jag ville höra hur Terence Boylan tolkat detta dylanska mästerverk. Jag blev inte direkt besviken...däremot förvånad. Han tog en helt annan väg än den jag förväntat mig.

Jag gillar inte när artister snor grejerna rätt av och slentrianmässigt river av en kopia så lik originalet som möjligt. Men jag gillar när de tar upp andras låtar och gör något helt eget av dem.

Av den anledningen blev Alias Boona redan efter Subterranean Homesick Blues en av mina favoriter i facket amerikanska singer/songwriters med egen stil. Han har en skön röst och har känsla för snygga arrangemang och bra poplåtar.

Nu skulle man kanske kunna tro att Alias Boona bara handlar om covers, men så är det inte alls. Alla de andra låtarna är Terence Boylans egna. Och det är bra grejer.

Men det som fascinerar mest är nog hans röst. Han verkar ha ett ganska brett omfång, där han ibland låter som Neil Young för att i nästa låt ta lika djupa och känsloladdade bastoner som Johnny Cash.

Alias Boona var Terence Boylans första platta. Han har inte varit särskilt produktiv genom åren, sammanlagt har det bara kommit tre soloalbum från honom, det senaste så tidigt som 1980.

Alias Boona räknas som ett av hans bästa. Lite spännande är att både Donald Fagen och Walter Becker från Steely Dan fanns med bland musikanterna i bakgrunden.

Nr: borttagen ur samlingen på grund av platsbrist.