J GEILS BAND – YOU´RE GETTIN´ EVEN WHILE I´M GETTIN´ ODD – 1984
Se den här texten mer som konsumentupplysning än som ett tips på en bra rockplatta. J. Geils Bands allra sista album faller nämligen inte inom den ram som jag brukar betrakta som bra rock.
Att sångaren Peter Wolfs icke-närvaro skulle göra skillnad förstod man redan innan. Men att det skulle göra så enormt stor skillnad trodde jag inte. Hans grymtande och growlande var en större del av J Geils Band än jag anade.
Lägg dessutom till att de kvarvarande medlemmarna i bandet inte alls lyfte fram det som var deras styrka, J Geils gitarr och Magic Dicks magiska munspel.
I stället gick man mainstreamvägen och fläskade på med synthar, ännu mer synthar och byggde på underifrån med...ännu mer synth.
För ett gammalt hederligt bluesrockband som J Geils Band var detta naturligtvis förödande. Resultatet blev riktigt illa och har inte alls särskilt mycket med J Geils Bands tidigare plattor att göra.
Om du inte hör till dem som absolut måste ha alla skivor med en artist kan du utan dåligt samvete bläddra förbi detta alster även om du så skulle hitta det i en femkronorsback på Myrorna.
Skivan blev ett misslyckande för J Geils Band. Peter Wolfs solodebut – Lights Out – som kom ut bara några månader tidigare blev däremot en succé.
Nr: borttagen ur samlingen.
Se den här texten mer som konsumentupplysning än som ett tips på en bra rockplatta. J. Geils Bands allra sista album faller nämligen inte inom den ram som jag brukar betrakta som bra rock.
Att sångaren Peter Wolfs icke-närvaro skulle göra skillnad förstod man redan innan. Men att det skulle göra så enormt stor skillnad trodde jag inte. Hans grymtande och growlande var en större del av J Geils Band än jag anade.
Lägg dessutom till att de kvarvarande medlemmarna i bandet inte alls lyfte fram det som var deras styrka, J Geils gitarr och Magic Dicks magiska munspel.
I stället gick man mainstreamvägen och fläskade på med synthar, ännu mer synthar och byggde på underifrån med...ännu mer synth.
För ett gammalt hederligt bluesrockband som J Geils Band var detta naturligtvis förödande. Resultatet blev riktigt illa och har inte alls särskilt mycket med J Geils Bands tidigare plattor att göra.
Om du inte hör till dem som absolut måste ha alla skivor med en artist kan du utan dåligt samvete bläddra förbi detta alster även om du så skulle hitta det i en femkronorsback på Myrorna.
Skivan blev ett misslyckande för J Geils Band. Peter Wolfs solodebut – Lights Out – som kom ut bara några månader tidigare blev däremot en succé.
Nr: borttagen ur samlingen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar