RAM JAM – PORTRAIT OF THE ARTIST AS A YOUNG RAM – 1978
Osäkerheten om Ram Jam var ironiska eller seriösa hade säkert stor effekt på hur deras två skivor togs emot. Första plattan, med superhiten Black Betty, togs inte på allvar och låten blev bara en mindre diskotekshit. Andra och sista skivan var det inte många som tog notis om alls, trots att den var en betydligt starkare platta.
Felet med Portrait Of The Artist As A Young Ram var att skivan saknade låtar som Black Betty. Lika säkert som att katter fäller hår hamnade LP:n därför relativt snabbt bland cutout-skivorna och i reabackarna.
Därför var det många som missade att Ram Jams andra (och sista) var en riktigt bra hårdrockplatta. En LP jag tror nästan alla som gillar hård 70-talsrock skulle uppskatta även idag.
Låtarna är överlag vassa, här finns massor av bra melodisk hårdrock. Attityden är tuff och tempot rasande högt från första till sista låten.
För min del jämför jag gärna den här skivan med Foghats tidiga album, gitarrdriven attackrock, även om Ram Jam utan tvekan också har en viss dragning åt AOR.
Fördelen med den här LP:n är att låtarna känns lagom långa. Ram Jam drar inte ut på det utan kastar sig över sina alster med ett rytande, och river av låtarna nästan i punktempo.
Portrait Of The Artist As A Young Ram är producerad av Kasenets Katz, i slutet av 60-talet en av guruerna bakom den kortlivade bubblegumpopen.
Därav misstankarna att Ram Jam skulle varit något slags ironiskt skämt. Men så var det nog inte. Jag gissar att Ram Jam var ett seriöst försök att göra mycket oväsen.
Nr: 1776/2222
Osäkerheten om Ram Jam var ironiska eller seriösa hade säkert stor effekt på hur deras två skivor togs emot. Första plattan, med superhiten Black Betty, togs inte på allvar och låten blev bara en mindre diskotekshit. Andra och sista skivan var det inte många som tog notis om alls, trots att den var en betydligt starkare platta.
Därför var det många som missade att Ram Jams andra (och sista) var en riktigt bra hårdrockplatta. En LP jag tror nästan alla som gillar hård 70-talsrock skulle uppskatta även idag.
För min del jämför jag gärna den här skivan med Foghats tidiga album, gitarrdriven attackrock, även om Ram Jam utan tvekan också har en viss dragning åt AOR.
Portrait Of The Artist As A Young Ram är producerad av Kasenets Katz, i slutet av 60-talet en av guruerna bakom den kortlivade bubblegumpopen.
Därav misstankarna att Ram Jam skulle varit något slags ironiskt skämt. Men så var det nog inte. Jag gissar att Ram Jam var ett seriöst försök att göra mycket oväsen.
Nr: 1776/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar