Jim Sullivans musikskatt

JIM SULLIVAN – JIM SULLIVAN – 1972

När jag hittade en platta med Jim Sullivan från 1972 fastnade jag under en period rätt ordentligt. Det kändes äkta och nära på något sätt. Sullivan har en nästan hypnotisk röst som inte går att låta bli att lyssna till. Visst är det en hel del country över låtarna, men det gör absolut ingenting här.

Det hela blir inte sämre av att historien om Jim Sullivan är märkligare än hans musik. Han försvann nämligen spårlöst 1975, från ett hotellrum nånstans i New Mexiko. Efter det finns inga som helst spår av honom. Hans gitarr låg på sängen och bilen stod parkerad utanför, men själv var han borta.

Det mysteriet har många försökt att lösa, släktingar, vänner, journalister. Men Jim Sullivan är och förblir försvunnen.

Han var nog en udda figur på sin tid. Spelade en gång i tiden quarterback i skolans fotbollslag (amerikansk, så klart), men hoppade av för musikens skull.

I slutet av 60-talet hängde han med innefolket i San Francisco och spelade då in en mytomspunnen LP-skiva, U.F.O. Den skivan är idag eftertraktad av samlare.

En tid levde han på att åka runt och spela sin musik på barer och klubbar. Det var under den perioden han spelade in sitt andra och sista album, alltså det jag har.

När han försvann var han på väg till Nashville för att försöka övertyga skivbolagsdirektörerna om att få göra ytterligare en platta...

Hans låtar påminner ibland lite om Cat Stevens, men att jämföra de båda är orättvist. Jim Sullivan har en större repertoar än så. Jazziga Sandman är en av mina favoriter från skivan, liksom coola Tom Cat och Sonny Jim.

Men jag tror nog att nästan alla kan hitta just sin egen lilla favoritlåt på den här LP:n. Det är en liten musikskatt Jim Sullivan fått ihop här.

Nr: borttagen ur samlingen på grund av platsbrist.