ERIC CLAPTON – FROM THE CRADLE – 1994
Det sägs att det finns folk som påstår att de gillar rock, men avskyr blues. De borde lyssna på den här CD:n. Visserligen är det ”bara” en samling bluescovers, men oj vad Clapton träffar rätt.
From The Cradle är egentligen en ganska märklig skiva. Under halva 80-talet och början av 90-talet blev man van vid att Clapton spelade in album som blev allt mer och mer mainstream, allt mer välanpassade, ofta under ledning av mainstreampopens husgud Phil Collins.
Mitt intresse för Claptons skivor minskade för varje ny skiva. Jag fick nog efter August 1986. Då slutade jag lyssna på Eric Clapton.
From The Cradle är något helt annat. Det är en fantastisk comeback, en skiva där Eric Claptonåtervänder till det han kan bäst och det han verkligen brinner för, blues.
Att det är så märks så tydligt. Man får gå långt tillbaka i hans skivproduktion, kanske ända till tiden tillsammans med John Mayall, för att hitta en lika innerlig, känslosam och kraftfull skiva.
Jag kan absolut leva med att det uteslutande handlar om covers när låtarna gjorts med sådan värme och närvaro.
Blues For Sunrise är en självklar öppningslåt, Third Degree är smärtsam och Five Long Years ren magi.
From The Cradle är rätta medicinen för dem som påstår att de gillar rock men inte pallar en blues.
Nr: 128/CD
Det sägs att det finns folk som påstår att de gillar rock, men avskyr blues. De borde lyssna på den här CD:n. Visserligen är det ”bara” en samling bluescovers, men oj vad Clapton träffar rätt.
From The Cradle är något helt annat. Det är en fantastisk comeback, en skiva där Eric Claptonåtervänder till det han kan bäst och det han verkligen brinner för, blues.
Att det är så märks så tydligt. Man får gå långt tillbaka i hans skivproduktion, kanske ända till tiden tillsammans med John Mayall, för att hitta en lika innerlig, känslosam och kraftfull skiva.
Blues For Sunrise är en självklar öppningslåt, Third Degree är smärtsam och Five Long Years ren magi.
From The Cradle är rätta medicinen för dem som påstår att de gillar rock men inte pallar en blues.
Nr: 128/CD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar