HOUSEMARTINS – THE PEOPLE WHO GRINNED THEMSELVES TO DEATH – 1987
Kort – Kaotisk - Geniförklarade. Housemartins karriär som ett av Storbritanniens fräckaste och smartaste popband var kort. De efterlämnade bara två album, debuten 1986 med London 0 Hull 4 är den välkända. The People Who Grinned Themselves To Death från året efter blev det sista.
Det är en LP som hamnat i skuggan av sin föregångare. De flesta popkännare med bara lite 80-talskoll brukar känna till London 0 Hull 4 – och kan till och med sjunga med i vissa låtar – men den här plattan ligger sämre till...Jaså, gjorde de en skiva till..?
Jag trodde först på mer-av-samma, alltså halvfräck britpop med rötterna i både pubrock, new wave och Beatles. Lite så var det, men LP:n hade mer att bjuda på.
Den var ett steg i ny riktning jämfört med första plattan. Housemartins avslöjar nämligen en inte alls oäven känsla för soul och Motown, vilket ger skivan ett större djup och bredd än sin föregångare. Tänk Dexys Midnight Runners – men tio år senare och bättre – där hittar du soundet.
Vad den saknar jämfört med London 0 Hull 4 är riktiga hitlåtar. Men jag påstår att den här plattan är lika bra, men på ett annat sätt.
Nr: borttagen ur samlingen
Kort – Kaotisk - Geniförklarade. Housemartins karriär som ett av Storbritanniens fräckaste och smartaste popband var kort. De efterlämnade bara två album, debuten 1986 med London 0 Hull 4 är den välkända. The People Who Grinned Themselves To Death från året efter blev det sista.
Den var ett steg i ny riktning jämfört med första plattan. Housemartins avslöjar nämligen en inte alls oäven känsla för soul och Motown, vilket ger skivan ett större djup och bredd än sin föregångare. Tänk Dexys Midnight Runners – men tio år senare och bättre – där hittar du soundet.
Vad den saknar jämfört med London 0 Hull 4 är riktiga hitlåtar. Men jag påstår att den här plattan är lika bra, men på ett annat sätt.
Nr: borttagen ur samlingen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar