BUDGIE – NIGHTFLIGHT – 1981
Jag vet, det är egentligen ingenting särskilt med Nightflight. Det är ingen Highway To Hell eller Ace Of Spades. Eller för all del In For The Kill eller Bandolier heller. Men det är ett bra hårdrockalbum.
Att lägga den här gamla budgieplattan på skivtallriken känns tryggt, man vet precis vad man får. Stabil boogierock, ylande gitarrer och det där fläskiga budgiekompet som gör att deras album fortfarande kan vara roliga att lyssna på.
Nightflight har dock inte särskilt mycket med Budgies riktigt stora plattor att göra; 70-talarna In For The Kill och Bandolier till exempel. Den här LP:n spelades in 1980 och då var det inte progressiv hård rock som stod högst upp på listan. Inga vindlande 10-minutersepos utan början eller slut och inget experimenterande med underliga ljudeffekter.
Nej, 1980 gällde back-to-the-roots – New Wave Of British Heavy Metal, vilket är precis vad Budgie praktiserar här, med ena ögat mot Black Sabbath och det andra mot Iron Maiden.
Resultatet är inte bedövande banbrytande på något sätt. Budgie skapade inga nya trender med Nightflight. Men det är ett sjysst hårdrockalbum. Det är bra jordnära hårdrock.
Man kan känna sig trygg med Budgie, det går inte att låta bli att gilla dem. Ett sympatiskt hårdrockgäng som försökte överleva in på 80-talet och faktiskt klarade sig undan med hedern i behåll.
Nr: 1729/2222
Jag vet, det är egentligen ingenting särskilt med Nightflight. Det är ingen Highway To Hell eller Ace Of Spades. Eller för all del In For The Kill eller Bandolier heller. Men det är ett bra hårdrockalbum.
Att lägga den här gamla budgieplattan på skivtallriken känns tryggt, man vet precis vad man får. Stabil boogierock, ylande gitarrer och det där fläskiga budgiekompet som gör att deras album fortfarande kan vara roliga att lyssna på.
Nightflight har dock inte särskilt mycket med Budgies riktigt stora plattor att göra; 70-talarna In For The Kill och Bandolier till exempel. Den här LP:n spelades in 1980 och då var det inte progressiv hård rock som stod högst upp på listan. Inga vindlande 10-minutersepos utan början eller slut och inget experimenterande med underliga ljudeffekter.
Nej, 1980 gällde back-to-the-roots – New Wave Of British Heavy Metal, vilket är precis vad Budgie praktiserar här, med ena ögat mot Black Sabbath och det andra mot Iron Maiden.
Resultatet är inte bedövande banbrytande på något sätt. Budgie skapade inga nya trender med Nightflight. Men det är ett sjysst hårdrockalbum. Det är bra jordnära hårdrock.
Man kan känna sig trygg med Budgie, det går inte att låta bli att gilla dem. Ett sympatiskt hårdrockgäng som försökte överleva in på 80-talet och faktiskt klarade sig undan med hedern i behåll.
Nr: 1729/2222
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar