I bakgrunden mullrar både mellotron och orgel

ATOLL – MUSICIENS MAGICIENS – 1974

Det här franska progrockbandet har en lite opolerad stil. Det gör den här LP:n, som är gruppens första, till spännande lyssning. Musiken är inte lika strömlinjeformad som hos de brittiska banden vid den här tiden; Alan Parsons Project och liknande. Dessutom har Atoll en folkrockig och funkig ådra som de gärna tar fram.

Ofta brukar Atoll jämföras med storheter som Genesis, Yes och ibland King Crimson, vilket givetvis har sina anledningar (John Wetton var under kort tid medlem i bandet). Men att den franska progressiva rocken hade en egen storhetstid i början och mitten av 70-talet är inte lika givet för oss här i Sverige.

Band som Ange, Shylock och Pulsar dök sällan upp i de svenska skivbutikerna på den tiden. Att de här banden sjöng på franska – givetvis - var förmodligen en orsak till att det blev så. Däremot har de flesta koll på Jean Michel Jarre...som dock inte har något alls med den här texten att göra.

Men det finns anledning att lyssna på Atolls musik. Musiciens Magiciens anses visserligen inte vara gruppens starkaste platta, den skulle komma något år senare (L´Araignée-Mal) enligt experterna, men den har ändå kvaliteter som borde uppskattas av alla gamla fans av inte minst Yes. De långa vindlande melodislingorna finns där och i bakgrunden mullrar både mellotron och orgel.

Det som gör Musiciens Magiciens till intressant lyssning även nu för tiden är anknytningen till folkmusik, jazzrock och funk vilket ger skivan en annan dimension än de brittiska och lite ”vanligare” inslagen i den här typen av musik.

Det här är en LP jag starkt rekommenderar till dem som är nyfikna på progressiv rock som ligger lite utanför de vanliga ramarna.

Nr: 878/2222