JOHN LENNON/YOKO ONO – DOUBLE FANTASY – 1980
Double Fantasy hade kunnat vara ett av pophistoriens allra största ögonblick. Man kan nästan ta på känslan i John Lennons låtar. Det är som han satt vid min sida och tröstande höll en arm över mina axlar. Men så har vi det där med Yoko Ono...
Jag förstår varför skivan är som den är. Och jag köper att det finns en effekt i att blanda John Lennons själfulla låtar med Yoko Onos rakbladsvassa musik.
Den skillnaden gör att John Lennons närvaro förstärks och blir nästan olidligt påtaglig när man nu med facit i hand vet att han bara en kort tid efter att skivan gavs ut blev mördad på öppen gata i New York.
Men att Yoko Onos låtar är provocerande kan jag inte låta bli att tycka. Bara ett par av dem når i mina öron upp till hyfsad standard; I´m Moving On och I´m Your Angel som de bästa exemplen.
Det är därför jag menar att ungefär hälften av av låtarna på Double Fantasy är odödliga klassiker. John Lennons låtar med andra ord.
Den andra halvan, Yoko Onos alster, skulle man kunna avfärda utan det allra minsta dåligt samvete.
Men så enkelt är det naturligtvis inte. Det var ändå helheten som gjorde att Double Fantasy 1980 blev den enorma framgång den blev och orsaken till att LP:n är precis lika berörande nu som då.
Fantastiska John Lennonlåtar: Starting Over, Cleanup Time, I´m Losing You, Beautiful Boy, Watching The Wheels, Woman.
Hemska Yoko Onolåtar: Kiss Kiss Kiss, Give Me Something, Every Man Has A Woman Who Loves Him.
Nr: 196/2222
Double Fantasy hade kunnat vara ett av pophistoriens allra största ögonblick. Man kan nästan ta på känslan i John Lennons låtar. Det är som han satt vid min sida och tröstande höll en arm över mina axlar. Men så har vi det där med Yoko Ono...
Den skillnaden gör att John Lennons närvaro förstärks och blir nästan olidligt påtaglig när man nu med facit i hand vet att han bara en kort tid efter att skivan gavs ut blev mördad på öppen gata i New York.
Men att Yoko Onos låtar är provocerande kan jag inte låta bli att tycka. Bara ett par av dem når i mina öron upp till hyfsad standard; I´m Moving On och I´m Your Angel som de bästa exemplen.
Den andra halvan, Yoko Onos alster, skulle man kunna avfärda utan det allra minsta dåligt samvete.
Men så enkelt är det naturligtvis inte. Det var ändå helheten som gjorde att Double Fantasy 1980 blev den enorma framgång den blev och orsaken till att LP:n är precis lika berörande nu som då.
Fantastiska John Lennonlåtar: Starting Over, Cleanup Time, I´m Losing You, Beautiful Boy, Watching The Wheels, Woman.
Hemska Yoko Onolåtar: Kiss Kiss Kiss, Give Me Something, Every Man Has A Woman Who Loves Him.
Nr: 196/2222
Jag är mycket förtjust i Yoko Onos sjuttiotalsalbum, tycker rentav att de är både mer intressanta och mer njutningsbara än de flesta av Lennons album under samma tid. Har inga problem med hennes låtar på Double Fantasy heller, däremot tycker jag att flera av Lennons är ganska lättviktiga... men de kompletterar varandra bra.
SvaraRaderaTre kanonalbum med Yoko Ono: Approximately infinite universe, Feeling the space samt A story (inspelat 1974 men inte utgivet förrän 1997).